Coronavirus

Coronaviruset sprider sig - behöver du frukta en pandemi?

Ett vanligtvis ofarligt virus har muterat och spridit sig till flera länder. Världssamfundet har ännu inte slagit larm, men antalet smittade ökar och då viruset kan mutera ytterligare växer nu även rädslan för ett globalt sjukdomsutbrott. Men är en pandemi inom räckhåll? Och vad krävs för att det ska bli ett äkta mördarvirus?

Ett vanligtvis ofarligt virus har muterat och spridit sig till flera länder. Världssamfundet har ännu inte slagit larm, men antalet smittade ökar och då viruset kan mutera ytterligare växer nu även rädslan för ett globalt sjukdomsutbrott. Men är en pandemi inom räckhåll? Och vad krävs för att det ska bli ett äkta mördarvirus?

Shutterstock

I december 2019 kom de första rapporterna om ett mystiskt virus som florerade i kinesiska miljonstaden Wuhan och gav symptom som hosta, hög feber, andningssvårigheter och lunginflammation.

Sedan dess har sjukdomen dykt upp i Nordamerika, Europa och Australien, och de senaste siffrorna visar att 6 000 personer har smittats och att ett hundratal människor har dött.

Det råder därför inga tvivel om att viruset sprider sig, men hur allvarligt är det egentligen? Och finns det risk för en global pandemi?

Från fredligt till farligt virus

Den nya viruset, som har fått namnet 2019-nCoV, identifierades i början av 2020 som ett så kallat coronavirus.

Coronavirus är en ytterst vanlig typ av virus som ligger bakom de flesta av vinterns förkylningar och luftvägsinfektioner.

Men i sällsynta fall kan ett coronavirus utvecklas till en särskild infektionssjukdom, en så kallad zoonos, vilket innebär att viruset börjar smitta från djur till människor.

Tre faktorer avgör om en smittsam sjukdom som uppstår i ett djur kan överföras till människa och utvecklas till en sjukdom som smittar mellan människor. Mikroben ska komma i kontakt med en djurvärd, varifrån den ska hitta fram till människor, för att till sist kunna övervinna artbarriären och vårt immunförsvar.

© Shutterstock

1. Djurvärd

Avgörande är om mikroorganismen finns i en eller många djurarter, hur stor täthet värdarna har och om sjukdomen överförs direkt vid till exempel bett eller om den överförs indirekt.

© Shutterstock

2. Mänsklig kontakt

Hur och hur ofta vi möter mikroorganismen avgör om den överförs. Det kan ske genom att vi tränger in i dess habitat, att tätheten av sjukdomsbärande blodsugande insekter ökar eller att vi ändrar beteende och till exempel äter mer kött.

© Shutterstock

3. Sannolikhet för infektion

Kan organismen övervinna närmare besläktade däggdjurs immunförsvar, bör vi vara på vår vakt, medan vi inte har mycket att frukta från sjukdomar hos avlägset besläktade djur. Kontaktens varaktighet och frekvens är viktig, liksom god hygien är avgörande för om djurs mikroorganismer kan få kontakt.

De första människorna som smittades av det nya coronaviruset arbetade på eller besökte ofta Wuhans kött- och fiskmarknad, en plats där människor och djur har nära och regelbunden kontakt.

Marknaden har därför rätt förutsättningar för att smitta ska spridas mellan djur och människa, och det råder också bred enighet om att 2019-nCoV har uppstått här. Kinesiska forskare misstänker i nuläget att ormar ligger bakom den första smittan, men det är ännu inte bekräftat.

Ebola och SARS smittade också från djur

Många av de mest dödliga sjukdomarna i modern tid härstammar från djur, såsom ebola, hiv samt SARS och MERS. De två sistnämnda är, precis som 2019-nCoV, coronavirus.

Hittills är det bara äldre människor samt personer med nedsatt hälsa som har mist livet på grund av det nya coronaviruset. Och även om viruset verkar smitta mellan människor så måste man ha befunnit sig i nära kontakt med de smittade för att själv få sjukdomen.

Världshälsoorganisationen WHO har därför inte bedömt situationen som en 'internationell hälsokris' utan enbart en kris som är begränsad till Kina, där också de flesta smittade återfinns.

Utöver det anser även Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) att risken för en större smittspridning i Europa är liten.

Risken för en dödlig pandemi är alltså i nuläget låg eftersom coronavirusets smittförmåga är måttlig och dödligheten är låg. Men riskbilden kan snabbt förändras.

Nya studier visar exempelvis att smittspridning kan ske upp till 14 dagar innan symptomen visar sig, vilket gör det svårt att upptäcka smittan och isolera viruset. Den långa inkubationstiden bli särskilt farlig om det nya viruset muterar ytterligare.

Smittförmågan kan skapa en pandemi

En av de viktigaste parametrarna för ett virus spridning är dess förmåga att smitta. Det gäller både smittförmågan från djur till människan och den mellan människor.

Mutationer kan skapa ett mördarvirus

Den nya coronaviruset har redan muterat när det tog sig från djur till människa och därefter började smitta mellan människor. Det kommer med sannolikhet att fortsätta mutera, vilket kan innebära fara.

Coronavirus hör nämligen till gruppen av rna-virus som är något mer instabila än dna-virus.

Det beror på att det enzym som hjälper rna-virus att reproducera sig är dåliga på att rätta till fel som kan uppstå i processen - och det ger upphov till en mycket hög grad av mutationer.

Mutationer i ett rna-virus kan uppstå vid så kallad antigen drift eller antigent skifte.

Antigen drift kännetecknas av små naturliga mutationer i viruset som över tid utvecklas till en ny variation och förvirrar immunförsvaret. Antigen drift är exempelvis orsaken till att många människor kan få influensa flera gånger under en och samma säsong.

Mutationstyp 1 (antigen drift):

Antigent skifte är en annan typ av mutation där två eller flera virus kombineras och bildar en ny typ av virus.

Den genetiska förändringen är därför anledningen till nya sjukdomar som vårt immunförsvar inte känner igen och kan skydda oss mot.

Pandemin med svininfluensan H1N1 år 2009 uppstod exempelvis som en följd av en genetisk förändring med virus från grisar, människor och fåglar. Svininfluensan hade många likheter med spanska sjukan och uppskattningsvis dog upp emot 203 000 människor av sjukdomen.

Mutationer som följd av en genetisk förändring förekommer dock inte lika ofta som mutationer av en genetisk förskjutning.

Mutationstyp 2 (antigent skifte):

Om coronaviruset muterar kan det, oavsett typ av mutation, ändra på två viktiga parametrar: Dess smittförmåga och dess dödlighet. Mutationer kan i bästa fall försvaga virusets egenskaper – men det kan också förstärka dem och göra dem farligare.

Det är dock omöjligt att förutspå och därför är det viktigt att övervaka och lära sig mer om det nya viruset så att man kan få det under kontroll.

© Shutterstock

Så tämjde forskarna SARS

SARS var en ny form av coronavirus som dök upp år 2002. Viruset drabbade bland annat luftvägarna och hade en hög dödlighet på tio procent, vilket fick Världshälsoorganisationen WHO att snabbt slå larm.

I kampen mot SARS sattes övervakningen av sjukdomen både hos människor och djur i system.

Utöver detta koordinerade WHO modern teknik, kommunikation och laboratorier i ett internationellt nätverk med experter. På flygplatser användes dessutom värmeskanning ofta för att avslöja sjukdomen.

Dag för dag delade de data och laboratorietester som snabbt gjorde möjligt att identifiera källan till SARS och därefter konstant följa utvecklingen på nära håll.

Det senaste stora SARS-utbrottet kom 2003.