Samtliga 160 sekvenserade genom – det vill säga den arvmassa vars genetiske koder har lästs av – som ingår i kartläggningen härstammar från pandemins tidiga stadium och bekräftar enligt forskarna redan utpekade smittkedjor.
Genom att följa mutationernas spår i världen kan myndigheter se hur många olika utbrott varje enskilt land har genomgått och på så sätt kunna strama åt där smittkedjor behöver brytas.
Utöver det kan inventeringen hjälpa till att besvara hur snabbt viruset muterar och var i genomet förändringar vanligtvis sker. Den kunskapen kan användas för att rikta ny medicin och vaccin mot virusets svagaste punkter.
Långsam mutation ger hopp om vaccin
En studie av 160 sekvenserade genom ger ingen fullständig bild av hur coronaviruset förändras mellan de drygt två miljoner bekräftade fallen av smitta. Men de relativt små skillnaderna mellan den ursprungliga varianten och senare versioner indikerar att coronaviruset muterar långsamt.
Ett öppet forskningsprojekt, som kallas för Nextstrain, följer mutationerna i realtid och uppskattar att coronaviruset muterar cirka fyra gånger långsammare än influensavirus. Därför bör ett långverkande vaccin mot coronaviruset vara möjligt att få fram.
Coronaviruset har cirka 30 000 genetiska byggstenar, så kallade nukleotider, och förändringar har endast inträffat i ett fåtal av dem. Förändringarna ändrar inte nödvändigtvis virusets egenskaper. Därför är det fortfarande för tidigt att säga om coronaviruset utvecklas i en mer smittsam eller en mer dödlig riktning.
Teoretiskt sett strävar virus efter att öka smittsamheten och inte efter ökad dödlighet, vilket baseras på logiken att om värdorganismen dör för snabbt kan viruset inte överleva och sprida sig vidare. En studie av en mutation under sars-utbrottet år 2003 kom exempelvis fram till att viruset blev mindre dödligt.