Coronavirus - vad är en superspridare?

Superspridare eller superspridarhändelse

Superspridare nämns ofta i samband med större sjukdomsutbrott. Trots det är det inget fenomen som forskare förstår fullt ut – och faktum är att många instanser väljer att inte använda termen eftersom det kan skapa onödig stigmatisering.

I Världshälsoorganisationen WHO medger man exempelvis att det finns fall då ett större antal människor smittas av en gemensam källa, men att superspridningen snarare är en händelse än en specifik person.

Det är dock svårt att utesluta individen helt i beräkningen: Även om tid och plats spelar en roll i smittspridningen är flera forskare eniga om att vissa människor smittar mer än andra vid rätt omständigheter.

Superspridare utsöndrar mer virus

En metaanalys från Princetonuniversitetet i USA visar bland annat att en del människor utsöndrar mer virus under sitt sjukdomsförlopp, medan andra inte alls märker av några symtom och därmed inte har någon chans att vidta rätt försiktighetsåtgärder.

Den enskilde personens vardag och beteende kan också spela en roll. Om den smittade exempelvis ofta omges av andra människor i samband med arbete eller fritid föreligger en naturligt större risk för smittspridning än om personen satt hemma i soffan.

Dessutom påvisar en studie från University of Central Florida, att något så enkelt som en täppt näsa kan göra en del människor till superspridare. När näsan är täppt kan en nysning bara komma ut genom munnen. Det innebär att dropparna från en nysning skickas ut genom munnen med större intensitet och hastighet, vilket kan sprida viruspartiklar över större avstånd.

Detsamma gäller tänder, eftersom ett fullt garnityr gör nysningens utgång snävare. Tänderna utgör nämligen ett slags tratt, från vilken droppar från nysningar kan skjutas ut med hög fart. Den värsta kombinationen när det gäller spridning av droppar från nysningar är alltså en täppt näsa och en intakt tandrad.

Amerikanska forskare har också påvisat att antalet utsöndrade aerosoler – små droppar som kan innehålla viruspartiklar – ökar markant vid:

• Hög ålder
• Högt BMI
• Hög grad av infektion

Forskningen tog sin utgångspunkt i människor och primater och visade även att coronaviruspartiklar varierar i storlek beroende på var den smittade befinner sig i sitt sjukdomsförlopp.

När infektionen nådde sin kulmen var viruspartiklarna markant mindre än normalt, vilket innebär att partiklarna kan utsöndras mycket lättare under andning, tal eller hosta. Samma mönster gjorde sig gällande för smittade utan symtom – de så kallade asymtomatiska fallen.

Med utgångspunkt i sin studie konkluderar forskarna att ålder och övervikt spelar en stor roll för huruvida en coronasmittad person blir en superspridare.

Det råder allmän enighet kring att superspridare snarare utgör undantag än normen. Ändå är det viktigt att lära sig mer om fenomenet i kampen mod coronaviruset. Studier pekar nämligen på att det bara är omkring 10–20 procent av de smittade som står för upp emot 80 procent av smittspridningen.