Bara cirka sju procent av alla patienter med cancer i bukspottkörteln överlever i mer än fem år efter att de har fått sin diagnos.

Den osedvanligt höga dödligheten beror främst på att sjukdomen inte upptäcks förrän den har haft flera år på sig att utvecklas.

Det är extremt viktigt att tidigt ställa en cancerdiagnos eftersom cancerceller i sitt tidiga stadie ofta är mer sårbara för behandlingar.

Tidig cancerdiagnos räddar liv

Vissa cancerformer är relativt enkla att upptäcka snabbt eftersom de ger tydliga symptom eller är enkla att upptäcka vid en enkel läkar undersökning.

Prostatacancer blir i regel tidigt diagnosticerad, och här överlever 99 procent av patienterna i mer än fem år.

För bröstcancer har rutinmässiga undersökningar i Skandinavien inneburit en minskad dödlighet på cirka 30 procent.

Osynlig cancer lurar läkarna

Andra cancerformer, som cancer i bukspottkörteln, ger svaga symptom i form av exempelvis magsmärtor och dålig aptit tidigt i sjukdomsförloppet.

Läkarna misstänker i regel inte cancer eftersom symptomen skulle kunna bero på andra, mer vanliga sjukdomar.

Samtidigt har läkaren inte möjlighet att göra en snabb rutin undersökning för bukspottkörtelcancer eftersom cancern gömmer sig så djupt inne i kroppen

Test avslöjar cancer

Forskare från University of Pennsylvania i USA har nyligen upptäckt att cancerceller i bukspottkörteln utsöndrar en mycket speciell sammansättning av proteiner till blodet.

De tog blodprover från omkring 700 människor – några friska och några med cancer i bukspott körteln – och testade för närvaron av två proteiner, trombospondin-2 och CA19-9.

Testet visade ett positivt svar hos 87 procent av cancerpatienterna och gav bara i ytterst få fall ett positivt svar hos en frisk person.

Antikroppar får cancerns proteiner att lysa upp

Tester som dessa är dyra i dag, men i framtiden kan de bli en del av rutinmässiga undersökningar.

En banbrytande teknik gör det möjligt att blixtsnabbt identifiera inte bara två utan hundratals proteiner på en gång.

Ett blodprov placeras på en glasplatta indelad i små fält. Varje fält innehåller en viss typ av så kallade antikroppar som bara kan binda en typ av protein. Om det proteinet finns i provet lyser det aktuella fältet upp.