När du rör vid ditt ansikte ökar risken för att bli sjuk. Fingrar i ansiktet motsvarar att inte tvätta händerna innan du äter.
Mun, näsa och ögon ger nämligen - via slemhinnorna - bakterier som stafylokocker och virus som coronavirus åtkomst till våra kroppar.
Och det är inte lite du utsätter ditt ansikte för. 2015 visade en australisk studie bland läkarstudenter att de i genomsnitt rörde vid sitt ansikte hela 23 gånger varje timme.
Beröring signalerar känslor
Att sluta röra vid ansiktet kan hålla dig frisk – men det berövar dig samtidigt ett socialt verktyg.
När vi signalerar skräck - äkta eller falsk - lägger vi händerna på kinderna. Posen odödliggjordes av Macaulay Culkin i filmklassikern "Ensam hemma".
Men det finns andra goda anledningar till att röra vid ansiktet.
Psykologiprofessorn Dacher Keltner från University of California, Berkeley, har studerat ansiktsberöring som en del av vårt kroppsspråk. Där spelar händerna en viktig roll, exempelvis när vi blir generade.
Förlägenhet leder till en längre sekvens av huvud- och handrörelser som ordlöst kommunicerar en ursäkt. Här dyker ansiktsberöring upp som ett av de sista elementen.
Händerna utlöser kärlekshormon
Beröring av ansiktet spelar dessutom en central roll vid flörtande. Kvinnor kanske stryker bort håret från ansiktet eller snurrar det runt ett finger, eller kanske rör vid sin hals, sitt ansikte och sina läppar. Män kanske stöttar hakan i händerna.
Du rör också vid ansiktet bara för att det känns skönt.
Precis som en smekning från personer som står oss nära så utlöser självberöringoxytocin. Oxytocin är ett hormon som bildas i hypotalamus. Det hjälper bland annat till vid signaleringen mellan nervceller.
Oxytocin kallas också för kärlekshormon och kram-kemikalie. En enda dos gör dig mer tillitsfull, empatiskt, generös och samarbetsvillig.
Hormonet är så effektivt att det till och med kan köpas som nässpray.
Hjärnan reagerar positivt
Forskare har dessutom visat att självberöring stärker din hjärna - men bara om beröringen är omedveten.
2014 testade Martin Grunwald vid universitetet i Leipzig, Tyskland, tillsammans med tre kolleger hur 14 försökspersoner löste en svår minnesuppgift samtidigt som de utsattes för stress.
Efteråt drog forskarna slutsatsen utifrån sina mätningar att vi spontant och omedvetet använder beröring av ansiktet för att hålla kvar tankar i korttidsminnet.
I ett senare kontrollförsök fick en annan grupp lösa samma uppgift. De fick även instruktioner om att röra vid sina ansikten ibland. Den gången visade mätningarna inte att minnet stärktes.
Det finns alltså minst lika goda skäl till att beröra sitt ansikte som det nu gör att låta bli. Nu gäller det dock att sluta med det! Men så snart smittrisken försvinner ska du börja med det igen.