Apkoppor sprids i Europa
Apkoppor är en sällsynt tropisk sjukdom som identifierades i laboratorieapor 1958 på Statens seruminstitut i Danmark – därav namnet (eller monkeypox på engelska).
Det första sjukdomsfallet bland människor följde 1970 i den demokratiska republiken Kongo, och sedan dess har sjukdomen dykt upp i flera central- och västafrikanska länder.
Enstaka mindre utbrott har registrerats utanför den afrikanska kontinenten, men det har oftast begränsats till en eller flera personer som har rest i Afrika – och utbrotten har snabbt bromsats.
Det aktuella utbrottet i Europa ser dock ut att uppträda annorlunda.
Apkoppsvirus sett genom ett mikroskop.
Fakta om apkoppor
- Namn: Apkoppor (MPV eller MPXV), eller monkeypox på engelska.
- Ursprung: Det är oklart var och hur apkoppor först uppkom, men i dag är sjukdomen i allmänhet begränsad till ett antal väst- och centralafrikanske länder.
- Symtom: Apkoppor ger symtom som kan påminna om den besläktade, men allvarligare sjukdomen smittkoppor. Symtom är svullna lymfkörtlar, muskelsmärta, feber, huvudvärk, trötthet och blåsor, som så småningom brister, leder till sår och i sällsynta fall ärr.
- Smitta: Apkoppor sprids huvudsakligen genom droppsmitta och sker vid nära och långvarig fysisk kontakt. Sjukdomen kan dock även spridas genom direktkontakt med kroppsvätskor eller nära kontakt med kläder eller sängkläder som har förorenats med virus från spruckna blåsor.
- Sjukdomsförlopp: Sjukdomsförloppet varar vanligtvis i två till fyra veckor.
- Risk för svår sjukdom: Risken för allvarlig sjukdom är låg, eftersom det europeiska utbrottet antas ha orsakats av den lindrigare västafrikanska varianten, som utan behandling har en dödlighet på cirka en procent. Barn, gravida och personer med nedsatt immunförsvar löper dock högre risk för ett allvarligt sjukdomsförlopp med apkoppor.
- Behandling: Det finns inte någon behandling eller något vaccin som är skräddarsytt för att bekämpa apkoppor. Det finns dock befintliga antivirala medel mot exempelvis smittkoppor som kan användas.
Det första fallet i det pågående utbrottet av apkoppor registrerades den 6 maj i Storbritannien.
Sedan dess har antalet smittade ökat både där och i andra länder. Sverige, Norge, Danmark, Portugal, Spanien, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Tyskland har exempelvis också rapporterat ett eller flera smittfall. Smittfall har även registrerats i USA, Kanada och Australien.
I alla länder gäller det att det främst är män som har sex med andra män som har varit smittade.
Totalt har 50 496 infektioner och 16 dödsfall registrerats under perioden 1 januari 2022 till 31 augusti samma år i 101 olika länder. I Sverige registrerades totalt 157 fall under denna period.
Det aktuella smittotalet utanför den afrikanska kontinenten låg till och med den 21 maj 2022 på 92, men eftersom flera antagna smittfall fortfarande undersöks förväntar smittotalet stiga.
Även om de många fallen av apkoppor i flera europeiska länder kan indikera ett samband är det ännu oklart om smittfallen för förknippade med varandra. Aktuella studier pekar inte heller på att utbrottet har orsakats av någon mutation i apkoppsviruset.
Apkoppor förekommer i två varianter – en västafrikansk och en centralafrikansk. Den variant som nu sprids i Europa tros vara den lindriga västafrikanska, som utan behandling är dödlig för omkring en procent av fallen.
Smitta
Apkoppor smittar genom nära och längre kontakt
I kölvattnet av coronapandemin kan utbrottet av apkoppor kanske väcka oro om en ny pandemi. Men även om båda sjukdomarna härstammar från virus, som kan smitta via droppar från exempelvis nysningar och hosta, så är apkoppor och covid-19 mycket olika sjukdomar.
Apkoppor smittar genom nära och varaktig fysisk kontakt med en smittad person, ett smittat djur eller objekt som har förorenats med virus från spruckna blåsor. Virus kan smitta om viruspartiklar söker sig in genom sår på huden eller slemhinnor i exempelvis ögon, näsa eller mun.
En person med apkoppor smittar först när han eller hon får symtom och har blåsor som spricker. Blåsorna uppstår ofta först i ansiktet och på magen, varpå de sprids till andra områden på kroppen, bland annat till nässlemhinnor och lungor.
Den så kallade basala reproduktionskvoten (R0) för apkoppor ligger på 1-2. Det innebär att en person med apkoppor kommer att smitta en till två personer med sjukdomen.
Covid-19 sprids också genom nära kontakt med en smittad person. Men i det fallet smittar man under kortare tids kontakt och en person som är smittad med covid-19 kan också smitta vidare utan att själv ha några symtom.
Deltavarianten, som främst florerade under 2021, hade ett R0-värde på fem, medan omikronvarianten, som sedan dess har tagit över stora delar av världen, har uppskattats vara tre-fyra gånger så smittsam som deltavarianten. Omikronvariantens R0-värde har inte fastslagits.
Inkubationstid för apkoppor
Inkubationstiden för apkoppor är i genomsnitt 6-16 dagar, men kan vara både kortare och längre – ända upp till 21 dagar.
Symtom
Apkoppor ger influensaliknande symtom
Apkoppor ger symtom som för många kommer att påminna om influensa. Den största skillnaden är de blåsor som efter ett par dagars sjukdom dyker upp över hela kroppen. Blåsorna uppkommer i regel när febern har avtagit.
Symtom på apkoppor är:
- Feber
- Huvudvärk
- Svullna lymfkörtlar
- Muskelsmärta
- Ryggont
- Trötthet
- Blåsor
Om du har symtom som påminner om apkoppor ska du kontakta din läkare.
Blåsor genomgår flera stadier
De karakteristiska blåsorna går igenom flera stadier innan de försvinner.
Här ser du stadierna av blåsbildning hos en brittisk man med apkoppor i maj 2022.
Blåsor uppkommer i regel först i ansiktet och på magen och sprids därefter till andra delar av kroppen, bland annat även nässlemhinnor och lungor. Blåsorna är ofta koncentrerade i ansiktet och på armar och ben. Till skillnad från smittkoppor ger apkoppor blåsor även i handflator och på fotsulor.
Blåsorna börjar som röda, släta fläckar som inte är större än en centimeter i diameter.
Efter ett par dagar börjar blåsorna att bukta ut och fylls med var, vilket ger dem en hård yta. Blåsorna kommer därefter att börja bilda sår, vilket uppges orsaka både klåda och smärta.
Om man lämnar blåsorna i fred kommer sårskorporna med tiden att läka och försvinna. Blåsorna försvinner i regel efter 2-3 veckor.
Så länge det finns blåsor på kroppen kan man smitta andra med apkoppor.
Till skillnad från smittkoppor uppträder blåsor vid apkoppor ofta i handflator och på fotsulor.
Sjukdomsförlopp
Västafrikansk variant ger ofta lindriga förlopp
Apkoppor förekommer i två varianter:
- Den centralafrikanska varianten
- Den västafrikanska varianten.
Det är den västafrikanska varianten som antas ligga bakom det aktuella utbrottet – och det är goda nyheter.
Den västafrikanska varianten ger ett lindrigare förlopp med en dödlighet på omkring en procent, om man inte mottar behandling. De allra flesta som smittas tillfrisknar alltså inom ett par veckor.
Barn och gravida löper i ökad risk
Det finns dock vissa befolkningsgrupper som löper ökad risk att drabbas av ett allvarligt sjukdomsförlopp om de smittas med apkoppor.
Personer med ökad risk inkluderar:
- Barn under tolv år
- Gravida
- Personer med nedsatt immunförsvar.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är dödligheten högre bland barn och om gravida smittas med apkoppor kan det innebära ett allvarligt förlopp för den gravida och/eller vidaresmitta till det ofödda barnet och spädbarnsdöd.
Under det pågående utbrottet av apkoppor har 161 fall av infektion bland barn under 18 år registrerats. 43 av dessa har varit i åldersgruppen 0-4 år.
Vaccin och behandling
Smittkoppsvaccin kan ge visst skydd
Det finns för närvarande varken behandling eller vaccin som har skräddarsytts för att bekämpa apkoppor.
Apkoppor är dock besläktat med smittkoppor och därför ger ett smittkoppsvaccin också ett visst skydd mot sjukdomen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) så mycket som 85 procent.
I många länder har smittkoppsvacciner dock inte ingått i det allmänna vaccinationsprogrammet, eftersom smittkoppor rapporterades ha utrotats 1980. Det innebär att det finns flera generationer som inte har något skydd mot smittkoppor och därmed inte heller mot apkoppor.
Nära kontakter med smittade har erbjudits smittkoppsvaccin i Storbritannien, då man förmodar att det fortfarande kan bidra till att reducera och lindra symtom.
Förutom vaccin finns det möjlighet att behandla apkoppor med olika antivirala medel mot smittkoppor. Dessutom kan läkare behandla eventuella följdsjukdomar som exempelvis lunginflammation och infektion med antibiotika och smärtstillande läkemedel.