Om du har varit nedstämd under en längre period har du kanske en depression. Humörsvängningar är tecken på bipolär sjukdom. Och vanföreställningar kan bero på schizofreni. Tjocka medicinska manualer avgör vilka symtom som utlöser vilka psykiska diagnoser och därtill hörande behandling.
Men psykiatrins traditionella diagnoser har utmanats av ny forskning. I stället för att kategorisera psykiska åkommor som olika sjukdomar med olika orsaker, går biologer och hjärnforskare alltmer över till att betrakta diagnoserna som symtom som samtliga har samma källa: små, utspridda stavfel i patienternas genetiska kod.
De senaste årens forskning har upptäckt avvikelser som dyker upp i dna-koden hos patienter med ett flertal olika psykiska sjukdomar. De banbrytande upptäckterna kan inom kort ha förpassat psykiska diagnoser till historien och lagt grunden för en total revidering av psykiatriska behandlingar.
Psykiska åkommor drabbar var fjärde person
Misstanken om en gemensam bakomliggande orsak till psykiska sjukdomar har vuxit fram bland psykologer och psykiatrer under lång tid. Studier har nämligen visat att barn med en förälder med schizofreni löper dubbelt så stor risk att utveckla bipolär sjukdom.
Omkring var fjärde person drabbas av psykisk sjukdom under livets lopp, men sammanställningar visar samtidigt att sjukdomarna samlas hos vissa individer, så att patienter med en diagnos ofta också har en annan eller kommer att få det med tiden.
Allmän benägenhet att utveckla psykisk sjukdom har fått namnet p-faktorn. Namnet kommer från ett koncept inom psykologin kallad generell intelligens eller g-faktorn. Den beskriver hur exempelvis logiskt tänkande människor ofta också klarar sig väl gällande andra mentala förmågor som språklig eller rumslig förståelse.
Sedan introduktionen 2013 har teorin om p-faktorn fått vind i seglen. Det första stora genombrottet i brobyggandet mellan gener och mental hälsa kom emellertid redan 2009, då forskare upptäckte ett genetiskt samband mellan schizofreni och bipolär sjukdom.
Genetiska stavfel överlappar varandra
När International Schizophrenia Consortium 2009 undersökte den kompletta genetiska arvsmassan, genomet, hos 3000 patienter med schizofreni, var de egentligen på utkik efter en eller ett par gener som kunde vara orsaken till sjukdomen.
I stället hittade de tusentals små stavfel överallt i dna-koden, som avvek från normen – det så kallade mänskliga referensgenomet. Varje fel hade var sin liten effekt, men ledde tillsammans till schizofreni. Resultatet visade dessutom att samma genvarianter kunde finnas hos patienter med bipolär sjukdom.
Teorin om p-faktorn har sedan dess fått stöd från flera håll – senast 2018, då den stora internationella forskargruppen Brainstorm Consortium undersökte genomet hos 265 218 patienter med 25 vanliga hjärnsjukdomar. Resultatet visade att i genomsnitt 40 procent av samma fel återfanns hos patienter med ett flertal olika psykiska sjukdomar. För vissa sjukdomar var sammanfallet ännu större, exempelvis knappt 80 procent för depression och ångest.
Forskningen visade samtidigt att neurologiska sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom har däremot vitt skilda genetiska bakgrunder.
Chip spårar fel i genomet
Nyckeln till det begynnande erkännandet av sambandet mellan psykiska sjukdomar är ett SNP-chip, som kan söka efter miljontals genavvikelser i ett enda dna-prov.
SNP-chip spårar effektivt små variationer i den kompletta arvsmassan och används också till att hitta ett botemedel mot typ 2-diabetes.
Dna består av långa strängar uppbyggda av fyra olika byggstenar kallade nukleotider. Byggstenarna heter cytosin, guanin, adenin och tymin, och representerar olika bokstäver i dna-koden. Varje enskild persons kod har punkter som avviker från normen: En person har kanske ett T där andra har ett G.
Variationerna kallas enbaspolymorfi eller SNP – uttalas ofta "snipp". Genomet består av sex miljarder nukleotider, och människor har i genomsnitt fyra-fem miljoner SNP. De flesta ligger dock i en del av dna, där de inte påverkar kroppens biologiska funktioner.
Vårt dna består av fyra bokstäver – A, T, C och G – som hör ihop parvis. Psykiska sjukdomar beror på små dna-avvikelser, kallade SNP, i vilka en person har ett annat bokstavspar än normalt.
Senare års forskning visar att summan av dessa SNP är avgörande för utvecklingen av sjukdomarna. Ju fler SNP, desto högre är p-faktorn och därmed risken för psykisk sjukdom. En sjukdom utlöses inte automatiskt vid ett visst antal – det varierar från person till person.
Chip upptäcker tusentals dna-stavfel
Psykiska sjukdomar kommer från tusentals små fel i den kod som utgör den totala mänskliga arvsmassan, enligt en banbrytande ny teori. De avgörande bevisen levereras av så kallade SNP-chip, som nu kan uppsöka samtliga genvariationer i en enda droppe dna-haltig vätska.
Dna tas ut och tillsätts vätska
Dna från mänskliga celler isoleras, klipps i mindre bitar och tillsätts en vätska som innehåller ett färgämne. Dna-bitarna består av så kallade nukleotider, som binder sig till sina motsatser som kardborrband.
Dna binder sig till chip
Vätskan droppas på ett SNP-chip täckt med kända sekvenser av artificiella nukleotider kallade prober, som dna-bitarna i vätskan binder sig till.
Bindning kräver perfekt matchning
Alla prober har små variationer. Om endast en nukleotid i en dna-bit inte matchar, så fäster inte dna ordentligt.
Färgämne avslöjar dna-fel
Tack vare det fluorescerande färgämnet kan en maskin avläsa vilka prober dna-bitarna har bundit sig till. På så sätt kan forskarna avkoda exakt vilka dna-varianter vätskan innehåller. Moderna SNP-chips kan avkoda flera tusen variationer i varje droppe.
Nya forskningsresultat räknar med att genetik förklarar cirka 30 procent av personers benägenhet att utveckla psykiska sjukdomar, medan resten beror på sociala aspekter, som exempelvis missbruk eller barndomstrauman.
Avvikelser rubbar hjärnans kommunikation
Just nu jagar hjärnforskare förklaringen till hur genvarianterna manifesteras som psykiska sjukdomar, och deras forskning har börjat leda fram till svar.
År 2019 undersökte läkare barn med hög p-faktor och jämförde deras hjärnskanningar med andra barns. Ett område som ansvarar för planering, ett centrum som behandlar visuell input och standardnätverk som tar över när hjärnan vilar sig, såg markant annorlunda ut hos barn som löpte hög risk att utveckla psykisk sjukdom.
En annan studie gick igenom 7000 gener som är inblandade i ett flertal av kroppens biologiska processer, och jämförde dem med genetiska avvikelser hos personer med de fem vanligaste psykiska sjukdomarna. Bara 14 gener dök upp i båda kategorierna, och i stort sett samtliga spelar en roll för nervcellernas funktion – de flesta i synapserna som skickar signaler mellan hjärnceller.
80 procent av genvarianterna överlappar varandra hos patienter med schizofreni och bipolär sjukdom.
Den senaste forskningen visar alltså att p-faktorn överlag påverkar kommunikationen mellan hjärnceller. I framtiden krävs det åtskilliga timmar i laboratoriet för att komma närmare förklaringen, men de ledande forskarna på området gissar att en hög p-faktor orsakar problem att tänka klart och att kontrollera känslor, samt en överrepresentation av negativitet.
Utvecklingen går mot likadan behandling
Det genetiska sambandet mellan psykiska sjukdomar är inte fullständigt kartlagt. Trots stora överlappingar finns det även en del genetiska variationer, som bara visar sig vid vissa sjukdomar och tar sig uttryck som unika symtom.
P-faktorn är alltså inte nödvändigtvis så enkel, men upptäckten av den bakomliggande orsaken till psykiska sjukdomar har redan fått psykologer och psykiatrer att rekommendera en markant ändrad infallsvinkel till behandling av patienter. Fokus ska flyttas från diagnosticering till behandling av symtom, exempelvis genom samtalsterapi, som har visat positiva resultat för en uppsjö av sjukdomar. Och så ska behandlingen generaliseras i stället för anpassas individuellt efter vitt skilda sjukdomar som hittills.
Redan nu använder läkare i vissa fall samma läkemedel i samband olika diagnoser, men främst utifrån slumpmässiga erfarenheter. Studier har visat att läkemedel mot ångest i allmänhet fungerar lika bra som preparat som har utveckats mot exempelvis panikattacker och OCD. Den nya kunskapen har inneburit startskottet för jakten på ett piller, som effektivt ska kunna behandla ett flertal psykiska sjukdomar.
Första steget på vägen blir att knäcka koden till p-faktorns biologi, så att läkarna vet mot vilka bakomliggande mekanismer de ska inrikta läkemedlet. Därmed har vägen banats till en autokorrigering av genernas stavfel.
Artikeln utgavs första gången 2020.