En operation var fram till mitten av 1800-talet läkarens allra sista utväg. Alla kirurgiska ingrepp utfördes nämligen utan bedövning, och det var inte ovanligt att patienten dog av chock av de kraftiga smärtorna eller kämpade emot så våldsamt att läkaren lade snittet på fel ställe.
Paradoxalt nog hade man länge känt till bedövande ämnen som morfin, lustgas och eter, men det var svårt att dosera medlen korrekt, så att patienten både var smärtfri och vaknade igen efter operationen.
Se hur etern tillverkades här:
Med anledning av 100-årsjubileet för Mortons och Warrens operation gjorde Mallinckrodt Chemical Works 1946 en "How it's made"-film, som förevisar framställningen och distributionen av medicinsk eter.
Bedövningsmedlen användes därför mest på marknadsplatser, där åskådare roades av att se hur frivilliga försökspersoner betedde sig efter att andats in eter.
Flera unga läkare från nordöstra USA blev dock intresserade av dessa föreställningar.
En av läkarna, Crawford Long, upptäckte att försökspersonerna under sitt rus utsatts för knuffar utan att lägga märke till det.
Det fick honom att experimentera med eter, och under 1840-talet opererade han med framgång bedövade patienter.
Örter användes för att bedöva under bröstcanceroperationer.
Japansk läkare var tidigt ute
Den japanske läkaren Hanaoka Seishu föregrep sina västerländska kolleger, när han redan 1804 genomförde den första operationen under full bedövning.
Seishu tog bort ena bröstet på en kvinna med bröstcancer. Medlet kallat tsusensan var en blandning av örter som spikklubba och stormhatt, och ledde till medvetslöshet i 6–24 timmar.
Tandläkaren William T G Morton, som också sett effekten av eter på marknadsplatserna, lierade sig med en av tidens ansedda kirurger, John Collins Warren.
Efter några inledande försök utförde de den 16 oktober 1846 den första offentliga demonstrationen av en operation under full bedövning.
William Morton houdt de etherfles vast en John Collins Warren voert in 1846 de eerste openbare operatie onder volledige narcose uit in Massachusetts General Hospital.
I närvaro av en stor grupp vetenskapsmän tog de bort en tumör från patientens nacke, utan att denne visade några tecken på smärta.
Nyheten spred sig snabbt, och även om Morton och Warrens bedrifter inte alls var de första av sitt slag, tillskrevs de en stor del av äran för att patienternas ofattbara lidanden under kirurgens kniv nu var en saga blott.