Hjärnsjukdomen Alzheimers sjukdom är den vanligast förekommande formen av demens i världen och ligger bakom två av tre fall av demens över hela världen.
Sjukdomen får hjärnans nervceller att dö gradvis, så att mentala förmågor som minne, lokalsinne och omdöme försvagas tills patienten till sist dör av sjukdomen.
Hittills har läkarvetenskapen främst fokuserat på att utveckla läkemedel för att bromsa sjukdomens skadliga framfart i hjärnan.
Men nu har en forskargrupp från Stanford University i USA kanske hittat ett botemedel, som kanske kan förhindra att demenspatienterna alls tappar minnet.
Genom att injicera ryggmärgsvätska från yngre möss i kroppen på äldre möss, bromsade forskarna den minnesförlust som annars vanligtvis äger rum när de små gnagarna kommer in på livets höst.
Ryggmärgsvätska pumpades in i hjärnan
Studien har publicerats i den renommerade vetenskapliga tidskriften Nature och bygger vidare på en studie från 2014, då samma forskargrupp bevisade att gamla möss får bättre minne och lokalsinne efter att ha ha fått blodinjektioner från unga möss i ådrorna.
Den här gången skulle forskarna undersöka huruvida en injektion med ungdomlig ryggmärgsvätska skulle uppvisa en liknande positiv inverkan på minnet hos äldre möss.
Därför drog de ut totalt tio mikroliter ryggmärgsvätska (ungefär en femtedel av en vattendroppe) från flera hundratals tio veckor gamla möss.
Ingreppet skedde genom att de skar ett litet hål över mössens nacke och därefter sög ut mikroskopiska mängder ryggmärgsvätska från ett litet hålrum nära hjärnan.
Sedan borrade forskarna ett litet hål i kraniet på de äldre mössen och överförde ryggmärgsvätskan från de unga mössen till hjärnan via en inopererad pumpmekanism.
Till försöket extraherade forskarna ryggmärgsvätska från hundratals tio veckor gamla möss – ett långsamt arbete, som tog flera månader att genomföra.
Forskare utsatte möss för signalton
Ett par veckor efter ingreppet exponerades mössen för ett par signaler – en hög ton och ett ljussken – som de flera veckor tidigare hade lärt sig att associera med en elektrisk stöt.
Medan yngre djur skapar minnen av smärtsamma upplevelser som sitter kvar i veckor eller till och med månader, så är äldre djur inkapabla att återkalla dessa minnen.
Till skillnad från de yngre mössen i försöket, reagerade de obehandlade äldre mössen därför inte heller genom att stelna till som respons på de ljus och ljud som indikerade att en obehaglig elektrisk stöt var att vänta.
Men det gjorde de äldre möss som hade injicerats med den "unga" ryggmärgsvätskan. När de såg ljusskenet eller hörde signaltonen, stannade de upp och blev helt stilla.
Enligt forskarna bevisar detta att de behandlade mössen hade bevarat minnena om de elektriska stötarna i mycket högre grad än de obehandlade mössen.
Genetiska tester av mössen visade därefter att den unga ryggmärgsvätskan hade speciellt positiv inverkan på ett flertal specialiserade celler i hjärnan, kallade oligodendrocyter, som är viktiga för vårt minne.
Ytterligare tester avslöjade att oligodendrocyter i synnerhet reagerade positivt på ett visst protein i ryggmärgsvätskan kallat FGF17, som vanligtvis försvinner med åldern.
Den unga ryggmärgsvätskan förstärkte speciellt ett flertal fettrika stödceller i hjärnan kallade oligendrocyter (grönt), som fungerar som ett slags isolering för hjärnans nervceller.
Fortfarande långt kvar till användbara läkemedel
Forskarnas framgång med att förbättra minnet med proteinet FGF17 kan få stort inflytande över kampen mot demenssjukdomar.
Om man exempelvis lyckas massproducera ett syntetiskt ämne som imiterar FGF17, så kan minnesförlusten i den fruktade hjärnsjukdomen kanske bromsas in eller förhindras helt.
Det är dock lång väg kvar innan läkemedlet blir verklighet. Försöket har fortfarande bara utförts på möss och det återstår att testa det på människor.
Dessutom måste forskarna även hitta ett svar på hur läkemedlet kan transporteras till den specifika platsen i hjärnan på ett säkert sätt.