Hjärtpatienter hade inte en chans före 1953
År 1951 inledde läkaren Clarence Dennis vid University of Minnesota i USA en utveckling som kom att revolutionera hjärtkirurgernas arbete.
Dennis hade konstruerat en maskin som ledde allt blodet förbi patientens hjärta och såg till att det syrsattes och sedan pumpades tillbaka i kroppen.
"Iron Heart" revolutionerade hjärtkirugin
Maskinen, som han kallade Iron Heart (järnhjärta), övertog därmed hjärtats och lungornas funktion, så att läkaren kunde stanna patientens hjärta och få tid att operera. Iron Heart testades på två små flickor, som dessvärre båda dog under operationen.
Trots tragedin ansåg flera andra läkare att Dennis var på rätt spår och tog själva upp idén.
Några testade rent mekaniska konstruktioner, medan andra använde lungorna från en hund eller en apa för att syresätta blodet. Framgången var dock begränsad, och många patienter dog under försöken.
Det skedde 1953: Hjärt–lungmaskinen
Ett bultande hjärta rör sig för mycket för att det skall kunna opereras. Därför hade kirurgerna före 1950-talet nästan ingen chans att hjälpa hjärtpatienter.
Två år senare, den 6 maj 1953, lyckades det till slut.
John Gibbon, som var kirurg på Jefferson Hospital i Philadelphia, hade konstruerat en maskin i samarbete med datorföretaget IBM.
Maskinen höll 18-åriga Cecelia Bavolek vid liv, medan Gibbon opererade hennes hjärtfel. Bavolek led av en medfödd missbildning i hjärtat, som innebar att blodet kunde rinna fritt mellan det högra och det vänstra förmaket.
Många patienter fick betala det högsta priset
Därmed kom syrsatt och icke syrsatt blod i kontakt med vartannat. Tack vare maskinen lyckades John Gibbon få tillräckligt lång tid för att reparera väggen mellan de båda förmaken.
Den framgångsgrika operationen gav ytterligare skjuts åt uppfinningsrika läkares försök att utveckla nya hjärt–lungmaskiner.
Tekniken var dock svårt att hantera. Bland annat var det problem med att syresätta blodet.
Blodkropparna riskerade att skadas, och det fanns en avsevärd risk för infektioner. Därför var det fortfarande många patienter som fick betala det ultimata priset för att blotta sitt hjärta för forskningen.
Ny teknik ersätter maskiner
Moderna hjärt–lungmaskiner har för länge sedan gjort det möjligt att genomföra hjärtkirurgi nästan på rutin. Skonsammare metoder, som innebär att man inte behöver stanna hjärtat, är dock på väg. I stället håller man med tänger fast den lilla del av hjärtat som skall opereras, medan resten av organet kan arbeta vidare och pumpa runt blodet.
Det gällde bland andra patienterna hos den mycket ansedde hjärtläkaren William Mustard från Toronto i Kanada.
Mustard använde en aplunga för att syresätta blodet, men av de 22 patienter som opererades under åren mellan 1951 och 1955 var det endast en enda som överlevde.
Gradvis löstes dock problemen, och även Clarence Dennis fick till 1955 slut fram en reviderad och lyckad version av Iron Heart. Från 1960 var tekniken så bra att maskinen togs i bruk på världens alla sjukhus.
Ett rekord sattes av 60-årige Chen Chi-chung från Taiwan, som i februari 2008 lades in med en så allvarlig infektion att läkarna var tvungna att operera bort hela hans hjärta.
Han kopplades till en hjärt–lungmaskin, medan man väntade på ett lämpligt donatorhjärta.
Det dröjde 16 dygn, och därmed blev Chi-chung den människa som har överlevt längst med denna teknik.
