Genterapi får förlamade möss att röra sig igen

Förlamning som orsakats av ryggmärgsskada har hittills varit obotlig. Nu ger dock genterapi på möss förhoppning om att skadorna ska kunna repareras och leda till att människor med förlamning kan återfå rörligheten.

Förlamning som orsakats av ryggmärgsskada har hittills varit obotlig. Nu ger dock genterapi på möss förhoppning om att skadorna ska kunna repareras och leda till att människor med förlamning kan återfå rörligheten.

Ken Ikeda Madsen & Shutterstock

Med hjälp av genterapi har forskare för första gången botat förlamning som orsakats av frakturer på nervbanorna i ryggmärgen.

Genombrottet, som hittills har visat sig vara framgångsrikt på försöksmöss, ger hopp om att även människor med ryggmärgsskador kan återfå sin rörlighet.

Följ det banbrytande experimentet steg för steg

Bakom det häpnadsväckande resultatet finns ett designat protein som kallas hyperinterleukin-6, vilket stimulerar nervcellernas tillväxt.

Det finns inte naturligt i kroppen, men med hjälp av genterapi kan forskare få nervcellerna att producera det. Och det var precis vad forskarna från Ruhr University Bochum i Tyskland gjorde i de nya försöken.

Mössen rörde sig efter några få veckor

Forskarna arbetade med möss där ryggmärgen skurits av varpå mössen inte kunde röra bakkroppen. Därefter använde forskarna ett virus för att injicera det genetiska receptet för proteinet i nervcellerna i mössens motoriska hjärncentrum.

Till forskarnas stora förvåning kunde mössen röra sig normalt igen efter bara två till tre veckor.

Forskarna förlamade mössens bakkropp genom att skära av ryggmärgen (överst). Redan två till tre veckor efter genterapin kunde mössen röra sig igen (nederst).

© Lehrstuhl für Zellphysiologie

Hemligheten bakom framgången är att det räcker med att ett fåtal nervceller producerar det designade proteinet. Eftersom cellerna har kopplingar till andra nervceller som är involverade i de motoriska färdigheterna sprids proteinet vidare till dem, vilket sätter igång tillväxten hos alla celler.

Nya försök med gamla skador

Cellernas långa utskott genom ryggmärgen, så kallade axoner, börjar därmed växa till dess att de återigen kan nå nervbanorna på andra sidan av ryggmärgsfrakturen. På så sätt återställs kontakten mellan hjärnan och musklerna i bakkroppen.

Forskarna ska nu undersöka om terapin även fungerar på ryggmärgsskador som inträffade för länge sedan. Det kommer att ha stor betydelse för hur användbar terapin kan vara för människor.