Vad är det vita snittet?
Det vita snittet är ett kirurgisk ingrepp i hjärnan för behandling av psykiska sjukdomar som depression och schizofreni.
Ingreppets egentliga beteckning är lobotomi, men anledningen till att det även kallas det vita snittet är att det utförs i den del av hjärnan som kallas vit substans.
Hjärnans vita substans överför information från främre delen av hjärnan (pannloberna) genom centrala nervsystemet via särskilda förgreningar i nervcellerna, så kallade axoner.
Det vita snittet uppfanns av den portugisiske neurologen António Egas Moniz. Han trodde att psykiska sjukdomar uppstod till följd av onormala kopplingar i pannlobernas nervbanor.
År 1949 fick den portugisiske neurologen António Egas Moniz Nobelpriset i medicin för att ha utvecklat behandlingsformen lobotomi.
Lösningen på problemet var därför att bryta förbindelsen mellan hjärnans främre del och övriga hjärnan.
Läkare borrade hål i kraniet
Den första lobotomin utfördes år 1935 på en 63-årig portugisisk kvinna, som enligt Moniz blev lugnare och mer medgörlig efter operationen.
Inför ingreppet lokalbedövades patienten. Man borrade hål i kraniet, varefter ren alkohol injicerades i pannloberna.
Andra psykiatrer fick snabbt nys om den nya, påstått effektiva behandlingsmetoden. De vidareutvecklade ingreppet genom att använda isklyvare eller ett särskilt stålinstrument.
Det vita snittet utfördes bland annat med ett tunt stålinstrument med en ståltrådsögla längst ut.
Syftet var att göra oregerliga mentalpatienter lugnare. Ingreppet visade sig emellertid ha katastrofala biverkningar.
De vanligaste var krampanfall, inkontinens och uppkastningar, men även mani, aggressivitet samt idiotiskt, infantilt eller indolent beteende beskrevs ofta i patienternas journaler.
Vissa patienter drabbades till och med av ett apatiskt, zombieliknande tillstånd.
”Det kändes som om någon tvingade in ett kvastskaft i hjärnan på mig och huvudet delades i två”, sa engelsmannen Derek Hutchinson många år efter sin lobotomi år 1974.
Jag tar en sorts medicinsk isklyvare, slår den genom benet strax ovanför ögongloben och trycker upp isklyvaren i hjärnan, där jag vrider runt den. Den amerikanske psykiatern Walter Freeman
En annan patient, Howard Dully, har skrivit en hel bok om att ingreppet förstörde hans liv.
Han led av schizofreni och var bara tolv år när hans föräldrar lät lägga in honom för att genomgå en lobotomi år 1960.
”Jag hade ingen aning om vad de hade gjort med mig”, skriver Howard Dully i boken. ”När jag vaknade kändes det som om hjärnan befann sig i en dimma.”
Hur gick det vita snittet till?
Det vita snittet blev verkligt vanligt som behandlingsform när den amerikanske psykiatern Walter Freeman vidareutvecklade ingreppet.
I stället för att borra hål i kraniet och hälla ner alkohol i pannloben kapade han förbindelsen mellan pannloberna med en isklyvare som fördes in genom ögats tårkanal.
Freeman hade läst att man enkelt når hjärnan via tårkanalen.
Den amerikanske psykiatern Walter Freeman utförde det vita snittet genom att föra en isklyvare genom tårkanalen och vrida runt den i hjärnans vita substans.
För en kollega förklarade han själv ingreppet så här: ”Jag tar en sorts medicinsk isklyvare, slår den genom benet strax ovanför ögongloben och trycker upp isklyvaren i hjärnan, där jag vrider runt den. Det är allt. Patienten känner ingenting.”
Tillsammans med sin assistent James Watt genomförde Walter Freeman sin första lobotomi med isklyvare den 14 september 1936.
I juni 1937 skrev dagstidningen New York Times om den psykiatriska mirakelkuren på förstasidan. Där kunde man bland annat läsa att operationen bara tog sex minuter och att isklyvarens vridning i hjärnan inte var ”värre än en tandutdragning”.
VIDEO: Så utfördes det vita snittet år 1942
Vi varnar för starka bilder!
Det vita snittet i Sverige
Enligt en avhandling från Umeå universitet, The surgical offensives against mental disorder: Psychosurgery in Sweden 1944–1958, genomgick totalt 4 500 svenskar lobotomi.
Av de 4 500 patienterna var 61 procent kvinnor. Hela 84 procent led av schizofreni.
I takt med införandet av psykofarmaka, läkemedel mot psykiska sjukdomar, på 1950-talet slutade läkarna utföra det vita snittet i Sverige i mitten av 1960-talet.
När slutade man med lobotomi?
Det är ovisst exakt hur många människor som utsattes för det vita snittet, men man tror att det rör sig om minst 75 000 människor runtom i världen, troligen ännu fler.
Omkring sju procent av patienterna som utsattes för ingreppet dog.
Sovjetunionen var först i världen med att sluta med det vita snittet. År 1950 förklarade kommunistpartiet ingreppet ”inhumant” och förbjöd det.
År 1954 kom de första psykofarmaka. Eftersom dessa läkemedel lugnade patienterna utan kirurgi minskade då antalet lobotomier snabbt överallt i världen.
År 1967 genomför Walter Freeman sin sista lobotomi. Under ingreppet träffar han ett stort blodkärl i hjärnan, vilket gör att patienten avlider. Han fråntas därefter rätten att operera.
Det fatala ingreppet blir sista gången en patient får det vita snittet i USA. Totalt 40 000 amerikaner hann genomgå ingreppet, över hälften av alla som utfördes i världen.
Mellan åren 1930 och 1960 utförde Walter Freeman (till höger) över 3 000 lobotomier. Här är han i färd med att undersöka en patient som har genomgått ingreppet.
I resten av världen ersätts det vita snittet med psykofarmaka och andra mer humana behandlingsmetoder på 1970- och 1980-talet.