Flera tusen personer tågade i mars 1885 genom staden Leicester i mellersta England.
Demonstranterna ropade arga slagord, och som kulmen på protesten högg demonstranterna huvudet av en docka föreställande en mansperson.
Dockan skulle inte föreställa vare sig en tyrannisk härskare eller en landsförrädare.
Den var en avbildning av den berömde engelske läkaren Edward Jenner, som nästan hundra år tidigare hade utvecklat ett vaccin mot den dödliga virussjukdomen smittkoppor.
Demonstrationen i Leicester var bara en av många mot Jenners vaccin i slutet av 1800-talet.
De brittiska myndigheterna hade nämligen lagstiftat om att vaccinet skulle vara obligatoriskt för alla invånare under fjorton år, och det ledde till stora protester.
Tvångsvaccinering var inte bara en inskränkning av den personliga friheten – det var enligt mångas förmenande även livsfarligt.
Vaccinet kom från kor
Jenners vaccin betraktas i dag som en av medicinhistoriens största landvinningar.
Under 1700-talet dödade sjukdomen smittkoppor 400 000 personer runt om i världen årligen.
Flera läkare hade experimenterat med en förebyggande behandling, men genombrottet kom först, när Jenner i maj 1796 skar ett litet sår i armen på åttaårige James Phipp och infekterade honom med var från en ko smittad med kokoppor.
Två månader senare inympade Jenner sin unge försöksperson med var från en person som led av smittkoppor – ett ingrepp som garanterat skulle ha gjort James Phipp sjuk, men Jenner satsade på att den lindriga infektionen med kokoppor hade gjort pojken immun.
Försöket lyckades, och Jenners upptäckt firades i vetenskapliga kretsar. Inom kort hade hans avhandling om smittkoppsbehandling publicerats på sex språk.