En av den medicinska vetenskapens största uppfinningar är uppkallad efter en kosjukdom.
På 1700-talet härjade smittkoppsviruset i Europa och ledde till döden för upp emot 400 000 människor varje år. Folk försökte desperat hitta ett botemedel. Bland bönder spreds ett rykte om att mjölkpigor som smittades av kokoppor – en lindrigare infektion – inte drabbades av den dödliga varianten.
Ryktet inspirerade den engelske läkaren Edward Jenner att 1796 testa teorin genom att sticka en nål i armen på en åttaårig pojke. Nålen hade tidigare inympats med vätska och var från en kokoppsinfekterad mjölkpigas bölder.
När pojken senare utsattes för smittkoppor utvecklade han inga allvarliga symtom.
Jenner upprepade experimentet på ett antal försökspersoner, och 1798
drog han slutsatsen att kokoppsinfektion skyddade mot smittkoppor.
Vacca är latin för ko
Den nya behandlingsformen fick sitt namn efter kokoppsviruset.
Det latinska ordet för boskap är vacca, och kokoppsviruset kallades därför vacciniavirus eller variolae vaccinae.
Även om Jenner har fått äran för att ha uppfunnit vaccinet användes principen långt före hans tid; exempelvis beskriver 3 000 år gamla indiska och kinesiska källor hur läkare immuniserade människor genom att infektera dem med små mängder av virusmaterial.