Om mässlingviruset hade haft händer skulle det ha gnuggat dem nöjt den 28 februari 1998. Efter att ha varit hårt och brutalt nedkämpat av det effektiva MPR-vaccinet öppnas det där och då en dörr till friheten.
Dörren är i det här fallet en vetenskaplig artikel som den engelska läkaren Andrew Wakefield på Royal Free Hospital i London, England publicerar i den ansedda tidskriften The Lancet.
I en studie på tolv barn pekar läkaren på ett samband mellan autism, tarmsjukdomar och MPR-vaccinet, som ges mot mässling, påssjuka och röda hund.
Wakefields teori är att vaccinet angriper tarmen, och att det på något sätt drabbar hjärnan så att barnen på bara några dagar utvecklar autism.
Virus angriper små barn
Artikeln väcker uppmärksamhet långt utanför forskarvärlden och bara några år senare syns konsekvensen tydligt i sjukdomsstatistiken.
Många föräldrar väljer att inte låta sina barn få MPR-vaccinet, och mässlingviruset utnyttjar snabbt de oskyddade barnens sårbarhet. På bara fem år fördubblas fallen av mässling i Storbritannien.
Tyvärr tjänar barnen inget på att avstå från vaccinet, för stora delar av Andrew Wakefields forskning är nämligen bara bluff.
Det kommer dock att ta flera år innan någon lyckas bevisa det, och då råder det redan en utbredd misstro mot vacciner, vilket i dag kan ses tydligt i vaccinstatistiken.
Demonstranter visar i april 2015 sin motvilja mot kravet på tvångsvaccinering av alla skolbarn i Kalifornien.
Läkare pekar ut vaccin
Andrew Wakefield är son till två brittiska läkare, och vid 24 års ålder tar han själv läkarexamen 1981 på St Mary’s Hospital Medical School i London, vilket vid den tiden är Storbritanniens populäraste medicinska universitet.
Den unge läkaren vidareutbildar sig till kirurg med inriktning på organtransplantationer, men efter hand växlar han spår och 1993 väcker han uppståndelse med en vetenskaplig artikel. Wakefield presenterar en teori om att mässlingvirus kan orsaka tarmåkomman Crohns sjukdom.
Två år senare påstår han att det är de levande men försvagade virusen i MPR-vaccinet som orsakar sjukdomen, och snart utökar han anklagelserna med att vaccinet också kan ge autism. 1998 publicerar Wakefield tillsammans med tolv andra forskare en artikel i den brittiska vetenskapliga tidskriften The Lancet.
Forskarna påsetår att de har identifierat ett nytt syndrom som de kallar autistisk enterocolitis, och menar samtidigt att det också finns en koppling mellan den nya tarmsjukdomen, autism och MPR-vaccinet.
Tolv barn deltar i studien
Artikeln bygger på en undersökning av tolv barn som innan vaccineringen hade varit normalt fungerande. Åtta av dem fick, enligt studien, beteendemässiga symptom redan 14 dagar efter vaccinationen.
MPR-vaccinet består av försvagade viruspartiklar från de tre sjukdomarna mässling, påssjuka och röda hund. När partiklarna sprutas in börjar immunförsvaret att producera antikroppar som slår ut viruset.
Om det oförsvagade viruset senare går till anfall kan immunförsvaret snabbt identifiera det och eliminera det. Men just mängden levande virus är enligt Andrew Wakefield problemet. Det säger han till BBC – trots att han inte har påvisat det i sin studie.
”Om du ger tre virus samtidigt – tre levande virus – ökar du risken för biverkningar, särskilt när ett av dessa virusen påverkar immunsystemet på det sätt som mässling gör."
Medier hoppar på tåget
Omedelbart efter publiceringen av de oroväckande resultaten håller den brittiske läkaren en presskonferens där han uppmanar föräldrar till att inte låta vaccinera sina barn innan forskarna har kunnat gå till botten med saken. Dagen därpå är historien ute i alla medier: ”MPR-vaccinet orsakar autism”.
Historien växer sig sedan större och större i tidningar, tv, radio och på nätet. 2002 – fyra år senare – publicerar enbart brittiska tidningar 1 531 artiklar i ämnet. Två tredjedelar av dem kritiserar MPR-vaccinet eller kallar det direkt osäkert.
Den negativa pressen spär på föräldrarnas rädsla för att deras barn ska få autism, och många låter bli att vaccinera sina barn.
Vaccinrädsla exploderar
Innan Wakefield publicerade sina resultat 1998 vaccinerades 90 procent av alla brittiska barn. 2003 har andelen störtdykt till 80 procent, och liknande tendens syns i bland annat USA.
Det låter kanske inte så drastigt, men det är ändå mycket allvarligt. För att vacciner ska vara effektiva får viruset inte ha så många ”offer” i form av ovaccinerade personer som det kan infektera och föröka sig i.
Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar att minst 95 procent av befolkningen ska vaccineras mot mässling för att viruset ska få så dåliga livsvillkor att alla – även de som är för sjuka för att bli vaccinerade – skyddas.
Finland har sedan länge nått målet på 95 procent. Där är mässling utrotat och har inte synts till de senaste 20 åren. Det målet var Storbritannien också på god väg att nå.
Mässling
Mässling tar sitt första offer på 14 år
Efter att antalet mässlingfall i Storbritannien hade legat någorlunda konstant på 100–200 per år på 1990-talet började antalet sjukdomsfall öka. 2003 har det mer än fördubblats och växer med en stadigt ökande tendens.
2008 uppgår antalet fall till nästan 1 400, och 2012 är det över 2 000 britter som insjuknade i mässling. 2006 kommer det första dödsfallet på 14 år som orsakats av en akut mässlingsinfektion.
Det är inte bara i Storbritannien som Andrew Wakefields undersökning sätter skräck i många föräldrar. Även i resten av Europa faller andelen vaccinerade barn, och antalet mässlingsfall fyrdubblas från 2008 till 2011.
Samma tendens ses i USA där det ett tag är färre barn som får MPR-vaccinet än i länder som Libyen och Zimbabwe.
Läkare handplockar försökspersoner
Den uttalade misstron ger dock inte alls en korrekt bild av vaccinet. Från början försäkrar hälsovårdsmyndigheter i hela världen att vaccinet är säkert, och de har dessutom historiska belägg för sina påståenden.
USA hade årligen cirka 400 000 fall av mässling fram till 1963 då ett vaccin mot mässling introducerades för barn i ettårsåldern – MPR-vaccinet kom 1971. Bara fem år senare hade antalet fallit till cirka 50 000 per år, och sedan vaccinationsprogrammet 1990 utökades till att också omfatta ett stick i fyraårsåldern har USA haft under 200 fall per år.
Efter hand framkommer det också att allt inte står rätt till med Andrew Wakefields studie. Han har bland annat rekryterat sina försökspersoner på ett högst otraditionellt sätt. När hans son 1998 firar sin tioårsdag erbjuder läkaren helt sonika barnen på kalaset fem pund om de vill donera ett blodprov.
Metoden bryter mot de etiska reglerna för medicinska studier, men det visar sig att Wakefield gjort betydligt allvarligare fel i sitt urval av försökspersoner. Det upptäcks av den brittiska journalisten Brian Deer när han gräver i ärendet och 2004 presenterar sina avslöjanden i en artikelserie i Sunday Times och läkemedelstidskriften BMJ.
Barnen hade symptom före vaccinationen
Journalisten kan visa att de flesta försökspersonernas föräldrar redan i förväg var övertygade om att MPR-vaccinet hade orsakat barnens autism. De har redan börjat förbereda en stämning mot tillverkaren för att få skadestånd, och deras advokater betalar Wakefield 3,5 miljoner kronor för att dokumentera barnens symptom.
Journalisten avslöjar också att sambandet mellan vaccinet och autism till stor del är ren bluff. Tre av barnen som påstås ha utvecklat autism har aldrig diagnostiserats med sjukdomen, och fem av dem hade mentala och fysiska utvecklingsstörningar redan innan de vaccinerades.
Försökspersonerna är alltså inte slumpmässigt utvalda utan istället noggrant handplockade bland människor som redan i förväg misstänkt att MPRvaccinet har orsakat deras barns åkommor. Det gör att studien nästan inte kan bli annat än självbekräftande.
Trots att en forskare kan hitta 100 kärnfriska personer som rökt genom hela livet så betyder det inte att rökning är nyttigt. Forskaren bör i stället välja 100 rökare och 100 ickerökare och sedan jämföra de två gruppernas hälsa. Wakefield skulle med andra ord också ha inkluderat barn som inte var vaccinerade och barn som inte hade utvecklat autism.
Över en miljon barn undersöks
Studien var också bristfällig eftersom Andrew Wakefield bara använde tolv försökspersoner och inte hade någon kontrollgrupp med i försöket. Biologiska system är så komplexa att det kan finnas många förklaringar på de samband som forskarna observerar.
Studier bör därför alltid göras flera gånger på olika sätt och i andra laboratorier. Just det gjorde många forskare också här. Redan 2002 offentliggör läkaren Kreesten Meldgaard Madsen från Aarhus Universitet en undersökning som omfattar alla barn födda i Danmark mellan 1991 till 1998.
Bland de 537 303 barnen hade 82 procent fått MPR-vaccinet medan 738 hade utvecklat autism. Siffrorna avslöjar inte bara att vaccinet inte gav någon ökad risk för autism, utan också att risken för autism var 8–17 procent mindre för de vaccinerade barnen jämfört med de ovaccinerade.
Det tyder på att MPR-vaccinet i realiteten skyddar barn mot autism, men forskarna bedömer att den statistiska osäkerheten är för stor för att dra en så tvärsäker slutsats.
Samma resultat fick Guy Eslick på University of Sydney i Australien när han 2014, med statistiska metoder, närstuderade fem studier där andra forskare undersökt sambandet mellan autism och vaccin – däribland Meldgaard Madsens studie.
De fem studierna omfattar totalt 1 256 407 barn, och slutsasten är åter-igen tydlig: Barn riskerar inte autism genom att bli vaccinerade. Mot det resultatet står alltså Andrew Wakefields studie av tolv barn – en hundratusendel så många som i den australiensiska studien.
Andrew Wakefield med sina anhängare efter att hans forskning 2010 förklarats oetisk av brittiska hälsovårdsmyndigheter.
Läkare söker patent på alternativt vaccin
Tilliten till Andrew Wakefield är redan låg i den akademiska världen när Brian Deer i sin artikelserie 2004 avslöjar att läkaren tidigare sökt patent på ett alternativt vaccin mot mässling.
Det befintliga MPR-vaccinet är en blandning av tre vacciner mot mässling, påssjuka respektive röda hund, och enligt Wakefield är mässlingsvaccinet skadligt i den här blandningen.
I patentansökningen förklarar han att risken för autism och tarmåkommor kan elimineras genom att ge mässlingsvaccinet separat, och han har sökt patent på just ett sådant vaccin. Wakefield har alltså ett tydligt ekonomiskt intresse av misskreditering av det befintliga MPR-vaccinet, och det skapar en obehaglig misstanke om att läkaren medvetet bluffade i sin artikel i The Lancet för sin egen ekonomiska vinnings skull.
De nya anklagelserna får tio av de tolv andra forskarna som var medförfattare till den omstridda artikeln att vända den ryggen och beklaga dess konsekvenser.
Tidskrift drar tillbaka artikel
Andrew Wakefield är nu djupt misskrediterad och The Lancet står under kraftig press att dra tillbaka artikeln från 1998. Hittills har den vetenskapliga tidskriften bara beklagat vissa oegentligheter i samband med hur advokaterna finansierade studien.
Redaktionens motiv är sannolikt att ett tillbakadragande kan ställa den respekterade tidskriften i dålig dager. I januari 2010 fastslår den brittiska hälsovårdsmyndigheten GMC, General Medical Council, att Wakefield har gjort sig skyldig till både vetenskaplig oredlighet och oetisk behandling av sjuka barn genom att ta prover på dem utan att först ha inhämtat tillstånd.
Den slutsatsen får äntligen – sex år efter Brian Deers avslöjande – The Lancet att dra tillbaka den förfalskade artikeln.
Strax därefter drar brittiska myndigheter in Andrew Wakefields läkarlicens. Fler och fler låter återigen vaccinera sina barn, och i dag närmar sig många länder målet att vaccinera 95 procent av alla barn.
Bedövning har minskat dödligheten vid operationer med cirka 90 procent.
HPV-virus dödar årligen 300 000
Vaccinet skyddar mot de vanligaste varianterna av humant papillomvirus, HPV, som i synnerhet infekterar unga kvinnors könsorgan, där det orsakar könsvårtor. En infektion med HPV-virus bär också skulden för i stort sett alla fall av cancer i anus och livmoderhalsen ochdrygt hälften av alla fall av cancer i hals och munhåla samt kan ge cancer i slidan, blygdläpparna och penis.
Runt om i världen anses HPV-virus stå bakom cirka 300 000 dödsfall i cancer varje år – vilket motsvarar fem procent av alla offer för cancer.
HPV-vaccinet har bara använts under cirka tio års tid, och eftersom det skyddar mot cancer som utvecklas först 10–30 år efter en HPV-infektion, har det rått osäkerhet kring hur effektivt skydd vaccinet verkligen ger.
En ny, stor studie från 2019 skingrar dock mycket av osäkerheten. Studien är en så kallad metastudie, som inkluderar data från 60 miljoner människor fördelade över 65 studier, som undersöker vaccinets effekt.
Resultaten visar tydligt att vaccinet har minskat förekomsten av HPV-infektioner, kondylom och de svåraste cellförändringarna på livmoderhalsen avsevärt hos vaccinerade personer. Den största effekten sågs i studier med hög procentandel deltagare inom flera åldersgrupper.
HPV-vaccinet förbereder immunförsvaret genom att spruta en tom kopia av viruset.
Bloggare kritiserar HPV-forskare
Trots de hoppingivande siffrorna har HPV-vaccinet fått många motståndare som uppmanar föräldrar att inte låta vaccinera sina barn. De sprider sitt budskap via bloggar, sociala medier och andra tjänster på nätet. I de nordiska länderna har det funnits ett stort antal grupper och enskilda bloggare som varit mycket kritiska till vacciner.
Grupperna är på papperet varken för eller emot vacciner utan vill bara få fram sanningen – som de menar att myndigheterna döljer.
På Facebook och hemsidor lägger gruppmedlemmarna upp en blandning av personliga historier, ofta anonyma, och till synes vetenskapliga artiklar som är kritiska till forskarnas resultat.
Kritiken går bland annat ut på urvalet av försökspersoner, och läkemedelsbolagens ekonomiska intressen i ett utbrett vaccinationsprogram.
Bloggarnas inflytande är som störst i vårt grannland Danmark. Där har bara 54 procent av alla flickor födda 2003 påbörjat HPV-vaccinationsprogrammet, vilket är lägst i Norden.
Det är en kraftig försämring jämfört med flickor födda 1998 där 92 procent har påbörjat programmet, och andelen är väsentligt lägre än i Norge och här i Sverige, där 88 respektive 80 procent har påbörjat programmet. Finland har å andra sidan legat någorlunda stabilt på 65–72 procent.
Bara 29 av en och en halv miljon är kroniskt trötta
Kanadensiske antropologen och neuropsykiatern Anna Kata på McMaster University i Ontario, USA, har undersökt dessa grupper, som enligt henne får allt större inflytande på föräldrars beslut eftersom trenden är att folk lyssnar allt mindre på experter, som läkare, och i stället fokuserar på information som de hittar på internet.
Kata har kommit fram till att kampanjerna mot vaccinering skapar en allmänt utbredd misstro mot experter genom argument som att de är i fickan på läkemedelsbolagen eller att vetenskapen har haft fel förut.
En del av dem ställer vaccinet i dålig dager genom att betona att det inte är 100 procent effektivt, eller att man ännu inte vet exakt hur effektivt det är. Andra anklagar vaccinet för att vara onaturligt till skillnad från den immunisering man får efter en naturlig infektion, eller potentiellt farlig eftersom motsatsen inte har bevisats.
Argumenten är svåra att knäcka eftersom de är vagt och brett formulerade, ofta bygger på enskilda fall och över huvud taget inte tar ställning till den vetenskapliga dokumentation som forskarna har lagt fram. Det har dock visat sig att vaccinskeptikernas mest vetenskapliga argument inte håller. Det går ut på att läkare observerat en rad fall av kronisk trötthet hos unga kvinnor sedan de vaccinerats.
En studie gjord av brittiska hälsovårdsmyndigheter 2013 klargjorde att av över 1,5 miljoner vaccinerade flickor upplevde 29 av dem symptom på kronisk trötthet mellan 2008 och 2010.
Trots att bara tio procent av alla fall av kronisk trötthet har inrapporterats och därmed ingår i studien så är antalet fortfarande inom ramarna för det som läkarna skulle förvänta sig, eftersom symptomen också kan uppstå av helt andra – ofta okända – orsaker.
Samtidigt fann forskarna att antalet fall av kronisk trötthet hos unga flickor inte hade ökat sedan vaccinet infördes 2008, utan istället hade minskat med omkring tio procent.
En norsk studie från 2017 kom fram till samma resultat. Studien omfattade drygt 800 000 flickor och pojkar mellan tio och 17 år under perioden 2009–2014, och data om över 175 000 flickor som kunde få HPVvaccinet från och med 2009.
Studien visade att trots att det kunde påvisas en ökning av antalet fall av kronisk trötthet så är ökningen inte större hos flickor än pojkar, och kan alltså inte tillskrivas vaccinet.
En stor dansk undersökning gjord av Statens Serum Institut 2017 visar dessutom att HPV-vaccinet inte heller har några biverkningar på lång sikt samt att vaccinet inte ger någon förhöjd risk för allvarliga autoimmuna eller neurologiska sjukdomar.
Degraderad läkare tar till film
Långt från sitt nedsvärtade rykte i hemlandet finns Andrew Wakefield nu på andra sidan Atlanten. I januari 2013 dök han upp på Realscreen Summit i Washington D.C., USA, ett årligt möte där tv-branschen försöker utveckla nya koncept för realityshower.
Via sin bärbara dator visade Wakefield en kort trailer för sin idé till en ny tv-show som kallades The Autism Team: Changing Lives.
Där visades tre barn med autism, men till föräldrarnas lättnad har Wakefield och hans team utvecklat ett effektivt botemedel. Den nya realityshowen har ännu inte blivit verklighet.
Wakefield har dock inte givit upp kampen och är fortfarande övertygad om att kombinationen av virus i MPR-vaccinet är skadlig. 2016 hade filmen Vaxxed premiär, och där påstår Wakefield att han avslöjar myndigheternas försök att förstöra data som visar ett samband mellan MPR-vaccinet och autism.
Filmen fick ett svalt mottagande och har – lyckligtvis – inte utlöst någon ny våg av skeptiska föräldrar.
För trots att läkemedelsbolagen må ha aggressiva affärsmetoder samt att alla biverkningar ännu inte har kartlagts så är det ett faktum att vacciner inte bara har utrotat en lång rad av sjukdomar, utan också har räddat livet på flera miljoner människor.
Vaccin minskar sjukdomssiffror
Tack vare vacciner drabbas betydligt färre i dag av farliga sjukdomar som stelkramp, polio och mässling. Antalet mässlingsfall i USA har fallit från över en halv miljon per år på 1900-talet till bara 61 fall 2010.
Polio och smittkoppor har försvunnit helt. Trots framgångarna är flera av sjukdomarna ännu inte eliminerade så världens befolkning bör fortfarande vaccinera sig.