Har åderlåtning fungerat?
Åderlåtning verkar dramatiskt. Vad gick behandlingen ut på, och hur fungerade den?
Åderlåtning är en av de äldsta formerna av läkarbehandling som man känner till. Den har använts sedan forntiden och har ansetts vara ett i det närmaste ofelbart läkemedel mot praktiskt taget alla former av sjukdomar.
En åderlåtning innebär att man öppnar en ven och tappar ut blod. Det användes speciellt i samband med febersjukdomar, då man ansåg att patienten kyldes av via tappningen.
I vissa fall fortsatte man tills den sjuke svimmade. Ända in på 1800-talet var åderlåtning en vanlig behandlingsform, speciellt i samband med lung- och njurinflammation.
Det började dock bli omodernt, när en tysk läkare 1849 påvisade att åderlåtning i varje fall vid lunginflammation gjorde betydligt mer skada än nytta.
Det finns dock enstaka sjukdomar där åderlåtning har någon effekt och används än idag. Det gäller till exempel vid sjukdomen polycytemi, då patienten producerar för många blodkroppar. Detta leder till att blodet blir för tjockt, vilket markant ökar risken för blodpropp.