Prismottagaren David Julius från University of California i San Fransisco, USA, forskade i slutet av 90-talet i varför uppfattar det som brännande och kanske direkt smärtsamt när vi äter chili, och varför vi kan känna oss varma av att äta starkt kryddad mat.
Tillsammans med kolleger lyckades Julius efter flera års arbete identifiera den receptormolekyl som registrerar påverkan av kapsaicin – det aktiva ämnet i chili – och skickar vidare signalen till hjärnan, där vi upplever det som varmt.
Samma receptor, som fick namnet TRPV1, skickar också en signal till hjärnan om den verkligen registrerar en hög temperatur, medan receptorn TRPM8 signalerar om kyla.
Den andra pristagaren, Ardem Patapoutian från Scripps Research Howard Hughes Medical Institute, även det i USA, har forskat i hur vi registrerar mekanisk påverkan som exempelvis beröring.
Patapoutian pekade ut 72 gener som han misstänkte gör att receptorer i huden kan känna beröring. Efter att noggrant ha stängt av de 71 generna utan resultat, blev det vinst vid den allra sista genen. Utan denna gen kunde cellerna i laboratoriets petriskål inte längre registrera fysisk påverkan.
De upptäckter som ligger till grund för Nobelpriset har många år på nacken, men Nobelkommittén har valt att dela ut priset till Julius och Patapoutian i år, eftersom deras forskning har visat sig vara otroligt viktigt för vår förståelse av människan.
Kroppens förmåga att registrera temperatur och mekanisk påverkan är grundläggande för vår upplevelse av omvärlden, och Julius och Patapoutians upptäckter blev startskottet för en hel serie viktiga fakta om kroppen känselsinne.
Många väntade sig att årets Nobelpris i fysiologi eller medicin skulle gå till forskning relaterad till covid-19, men vetenskapliga Nobelpriser delas i regel ut först några år efter det vetenskapliga genombrottet – när forskningen har visat sig ha stora perspektiv.