Om några år blir det medicinskt möjligt för både kvinnor och män att få barn med sig själv. Om det sedan blir tillåtet eller om någon är intresserad är en annan sak.
Att få ett barn med sig själv betyder att ett foster utvecklas från ett befruktat ägg som liksom den befruktande spermien innehåller gener från samma person.
Tekniken bygger på ett japanskt försök, där forskarna lyckades skapa de båda specialiserade könscellstyperna – äggcell och sädescell – hos möss från en så kallad stamcell.
Stamceller är celler med förmågan att omvandlas till vilken som helst av de mellan 200 och 300 slags specialiserade cellerna i människokroppen – exempelvis hudceller.
Från hudcell till äggcell
De japanska forskarna var först med att få fram en cell som är differentierad – alltså har fått sin fasta uppgift – att först bete sig som en odifferentierad stamcell och sedan specialisera sig till en könscell. I försöket förändrade forskarna på så sätt en hudcell till en äggcell.
En person blir båda föräldrarna
Specialiserade celler, exempelvis hudceller, plockas ut ur en individ.
Cellerna omprogrammeras genetiskt så att de förlorar specialiseringen och beter sig som stamceller som kan omvandlas till alla slags celler.
Stamcellerna specialiseras till ägg- och sädesceller.
Om föräldern är en man används hans egen sperma till att befrukta ägget. De båda cellerna bildar ett embryo.
Avkomman har nästan till 100 procent identiskt genetiskt material som föräldern men är inte en klon i normal bemärkelse eftersom arvsmassan har blandats på nytt.
En av de medicinska utmaningarna med enbart en förälder är att risken för nedärvda sjukdomar ligger nära 100 procent.
Den risken minskar påtagligt när två föräldrar blandar sin arvsmassa. Därför måste ett embryo som har enbart en individs dna genomgå en lång rad tester för att slippa livshotande defekter. Skulle läkarna upptäcka felaktigheter kan dessa enbart rättas till med genredigeringstekniker som CRISPR.
Experimentet har ännu inte lyckats med människoceller utan bara utförts på möss.