Den tros ha blivit var tredje europés död och blev början på en våg av pandemier som härjade på jorden i nästan 500 år.
Pestbakterien Yersinia pestis gick sin obönhörliga gång genom Europa under åren mellan 1347 och 1352 och är känd som en av de största mördarna i vår historia.
Men trots sitt enorma avtryck på mänskligheten har vi ännu inte klarat upp exakt var i världen plågan uppkom.
Nu tror eninternationell grupp forskare att de har hittat svaret och att det ligger i Centralasien. Närmare bestämt i dagens Kirgizistan mellan Kazakstan och Kina.
Här är historiens 10 värsta epidemier
Mänskligheten har alltid kämpat mot virus och bakterier. En del av dem kämpar vi med än i denna dag. Se listan här.
Urgamla kyrkogårdar hyste kanske de första offren
Forskarnas bakteriejakt ledde dem i till två urgamla kyrkogårdar nära sjön Issyk-Kul i norra Kirgizistan.
Där upptäckte historikern Dr Philip Slavin från University of Stirling i England 2017 att det för länge sedan skett en plötslig ökning av antalet dödsfall. Av totalt 467 ingraverade gravstenar var så många som 118 daterade till årtalen 1338 och 1339.
Forskarna undersökte utgrävda skelett från kyrkogårdarna Kara-Djigach och Burana (lila punkter), som ligger drygt 50 kilometer från varandra i området kring sjön Issyk-Kul.
Flera av gravstenarna hade även ordet "mawtānā" ingraverat som dödsorsak, vilket betyder pest eller sjukdomsutbrott på syriska.
Därför ville forskarna ta reda på om området kring sjön Issyk-Kul kunde vara hemvisten för den pandemi som några år senare lamslog medeltidens befolkning. Och om de utgrävda kyrkogårdarna därmed dolde de allra första offren för digerdöden.
En av gravstenarna från norra Kirgizistan. På gravstenen står det på syriska: "Detta är graven till den troende Sanmaq. Han dog av pest".
Handelsväg kan ha satt fart på smittan
Forskarna samlade in dna från tänderna på totalt sju olika personer – fem kvinnor och två män – och hittade pestbakterien Yersinia pestis hos två av kvinnorna. Tänderna från en tredje kvinna, som dog i 50-årsåldern, avslöjade också Y. Pestis-dna, men genomet var för skadat för att kunna rekonstrueras.
Genom att analysera och jämföra den urgamla bakteriens arvsmassa med flera hundra andra pestbakterier kunde forskarna se att bakterierna från norra Kirgizistan var direkta förfäder till några av de bakteriestammar som kopplats till digerdöden.
Och en av bakteriestammarna är dessutom förfader till de Y. pestis-bakterier vi kan se i dag.
Forskarna närstuderade kvarlevor från två kyrkogårdar i norra Kirgizistan. Bilden visar kyrkogården Kara-Djigach, som låg vid foten av Tian Shan-bergen. Kyrkogården grävdes ut under åren 1885-1892 och dolde troligen de första offren för digerdöden.
Forskare: Vi kan lära av historiens största pandemi
Enligt forskarna är det högst sannolikt att norra Kirgizistan kan har varit epicentrum för digerdöden. Området låg längs den gamla handelsvägen mellan Europa och Asien, känd som Sidenvägen.
Och i de kirgiziska gravarna hittade forskarna både pärlor från Indiska oceanen, koraller från Medelhavet och utländska mynt. Vilket tyder på att många långväga varor strömmade genom området.
En upptäckt som enligt forskarna stöder teorin om att handel tvärs över kontinenterna satte fart på digerdödens spridning.
Och även om forskarna fortfarande saknar svar på många frågor, som exempelvis vilket djur som från början smittade människan, så tror forskarna ändå att vi måste ta reda på hur historiens största pandemi fick sin början:
"Digerdöden var – precis som covid – en ny sjukdom och början på en enorm pandemi, som varade i omkring 500 år", säger en av forskarna, Johannes Krause från Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology i Leipzig i ett pressmeddelande.
"Det är mycket viktigt att förstå under vilka omständigheter pandemin rent faktiskt uppkom".