Kvinnor väljs ofta bort som försökspersoner när forskare ska testa ett nytt läkemedel på människor första gången. Omkring vart tredje av dessa inledande försök har inte en enda kvinnlig deltagare.
Även när det nya läkemedlet är avsett för kvinnor är kvinnor i en del fall underrepresenterade i testfasen.
Snedvridningen mellan könen visar sig redan när läkemedlet testas på djur. Då föredrar forskarna nämligen hanar framför honor.
Orsaken till den ojämna fördelningen är en seglivad myt.
Konsekvenserna kan bli att forskarna förbiser biverkningar som drabbar kvinnor, men inte män, att kvinnor får en alltför hög dos av läkemedlet eller att läkarna ger kvinnor en behandling som bara fungerar på män.
Och orsaken till den ojämna fördelningen är en seglivad myt: att kvinnors hormoncykler utgör ett störande element i försöken och att män därför är mer pålitliga som försökspersoner. Men den myten har nu visat sig vara helt felaktig.
Biverkningar dödar kvinnor
Innan ett läkemedel godkänns ska det genomgå ett stort antal försök. Först testas det på försöksdjur – som i många år främst har gjorts på hanar. En studie har bland annat visat att hanar är överrepresenterade i åtta av nio forskningsfält. I de värsta fallen går det fem hanar på varje hona.
Efter försöksdjuren ska läkemedlet genomgå tre faser av försök på människor. I en rapport om 350 amerikanska fas 1-försök hade 34,1 procent av försöken inga kvinnliga deltagare, medan det inte fanns ett enda försök utan manliga deltagare.
Den sneda fördelningen får konsekvenser för de kvinnor som senare ska få läkemedlet, eftersom kvinnor och män kan reagera mycket olika på samma läkemedel.
Läkemedel är livsfarliga för kvinnor
Allvarliga utslag, leversvikt och hjärtstillestånd – forskarna förbiser potentiellt livsfarliga biverkningar hos kvinnor, när de huvudsakligen testar läkemedel på män.
Kvinnor väger i genomsnitt mindre än män, vilket innebär att doser som har anpassats efter män kan vara för höga för kvinnor. Kvinnor har dessutom i allmänhet lägre enzymaktivitet samt långsammare ämnesomsättning och leverfunktion än män, vilket medför att läkemedel stannar längre i kroppen och därmed blir mer potenta.
Generellt sett innebär dessa könsskillnader att kvinnor löper 50-75 procent högre risk att drabbas av biverkningar än män.
Ett exempel på detta problem är sömnmedlet Zolpidem, som visade sig ha mycket större effekt hos kvinnor än hos män. De kvinnor som tog medlet på kvällen, kände sig fortfarande så kraftigt påverkade nästa morgon att det hämmade deras hjärnor och exempelvis ledde till ett ökat antal trafikolyckor.
År 2013 halverade därför de amerikanska hälsomyndigheterna den rekommenderade dosen för kvinnor – men det skedde, väl att märka, mer än 20 år efter att sömnmedlet kom ut på marknaden.
Män har också en cykel
Traditionen att använda män och hanar i stället för kvinnor och honor kan eventuellt spåras tillbaka till ett försök med råttor från 1923. Då kom forskarna fram till att råtthonornas resultat varierade mer än hanarnas på grund av honornas svängande östrogennivå under menstruationscykeln.
Honor reagerar med andra ord olika på läkemedel, beroende på var de befinner sig i sin cykel, vilket ger större variationer i försökets resultat. Forskarna vill gärna undvika för stora avvikelser och använde därför främst hanar.
Nye studier visar dock att det gamla antagandet om könen är felaktigt – och att hanar i en del fall ger mer avvikande resultat än honorna.
Mäns hormoner varierar under dagens lopp
Kvinnor är ensamma om att ha en hormoncykel. Försök tyder på att män har kraftigare beteendemässiga svängningar under loppet av ett dygn än kvinnor har, och det kan mycket väl bero på varierande hormonnivåer. Män har exempelvis högst testosteronnivå på morgonen, varpå den faller under dagens lopp. Utifrån kommande faktorer kan dessutom påverka testosteronnivån; koffein och alkohol ökar exempelvis mängden av hormonet, medan stress minskar mängden.
Så kallade metaanalyser, som samlar in resultat från många olika försök, visar att resultat från mushonor i allmänhet inte varierar mer än dem från mushanar. I en del fall visade honorna förvisso större variation, men i andra fall var det tvärtom.
Insikten har lett till nya studier som försöker bringa klarhet i varför män uppvisar så stora svängningar trots avsaknaden av en månatlig hormoncykel. I ett försök med möss visade sig hanarna ha en daglig cykel som varierade kraftigare än honornas. Det ser tydligen ungefär likadant ut hos människor.
Båda könen kan alltså uppvisa avvikelser, men på olika tidsskalor. Hos män kan tidpunkten på dagen ha stor betydelse för ett läkemedels effekt, medan det hos kvinnor snarare handlar om tidpunkten på månaden.
Jämställdhet ska framtvingas
De nya studierna banar väg för att likställa könen i vetenskapliga försök. Det innebär inte nödvändigtvis att alla försök ska ha lika många kvinnor som män. En del sjukdomar drabbar exempelvis kvinnor mycket oftare än män, och då blir det meningsfullt att ha fler kvinnliga försökspersoner.
Jämställdheten bör också gälla i djurförsöken, eftersom djurens hormoncykler påminner om våra. Och det behövs verkligen nya riktlinjer för användandet av hanar och honor; forskarna använder exempelvis honor i bara 38 procent av alla djurförsök som handlar om blodproppar i hjärnan, trots att kvinnor oftare lider av sjukdomen och har svårare långsiktiga följdverkningar än män.
Ångest och depression drabbar kvinnor mer än dubbelt så ofta som män, men honor inkluderas i mindre än 45 procent av djurförsöken i samband med dessa sjukdomar.
En utjämning av den skeva könsfördelningen kommer dock inte av sig själv. Därför anser en del forskare att vetenskapliga tidskrifter ska ställa högre krav på de försök som publiceras – bland annat genom att avkräva tydliga förklaringar på varför försöken har den könsfördelning de har.
Och de stora fonder som stöder vetenskapliga projekt bör bromsa stödet till forskning som utesluter kvinnor utan vetenskapliga belägg.
Som tur är finns det anledning till optimism. I en rapport från 2022 kom forskarna fram till att 43,8 procent av försöksdeltagarna i ett antal nyligen genomförda fas 1-försök var kvinnor. Det kan jämföras med att siffran låg på 22 procent mellan 1990 och 2010.
Jämställdheten är alltså på väg framåt.