Både vetenskapsmän och filosofer har sysslat med den här frågan i många år – och av uppenbara orsaker inte kommit fram till något entydigt svar.
Ofta har inställningen haft något att göra med vilken typ av samhälle man har vuxit upp i. Till exempel har man i ett krigarsamhälle typiskt föredragit en död i strid, medan representanter för fredligare folkslag har argumenterat för att det är bäst att stilla somna in. Rent medicinskt finns det indikationer på att en långsam död inte nödvändigtvis är den värsta.
En rad amerikanska läkare har studerat vad som händer med människor, som hålls vid liv på konstgjord väg – senast i samband med rättstvisten om amerikanskan Terri Schiavo, som befann sig i ett så kallat permanent vegetativt tillstånd. Man debatterade om hennes matningssond skulle tas bort, så att hon kunde få frid. När så sker börjar kroppen att dö av svält. Även om detta kan tyckas barbariskt är processen faktiskt ganska fridfull.
De flesta patienter som inte kan äta eller dricka inträder i ett tillstånd som kallas ketos. Det innebär att kroppen börjar använda muskler och fett som bränsle. Efterhand blir nervsystemets reaktioner mycket svaga, och därför kommer patienten knappast att uppleva smärta, hunger eller törst. När njurarna till sist sviktar dör man antagligen utan obehag.