Små barn stoppar saker i munnen för att de tycker om det. Det är nödvändigt för att lära känna världen. När vuxna uppfattar världen omkring sig, säger vi att vi ”ser” den, men som den franske filosofen Merleau-Ponty påpekar skulle vi inte kunna ”se”, vad som finns runt oss, om vi från början av livet bara mött världen med synen. Vi anser oss till exempel kunna se att det två meter framför oss står en ogenomtränglig vägg. Denna insikt är dock ett resultat av tidigare erfarenheter, som vi fått via känseln.
Det har arbetats in i oss under barndomen, då vi flitigt har hanterat alla möjliga föremål för att få en uppfattning om hurdana de är. I början av livet är det därför viktigt att erfara världen genom att lukta på den, smaka på den och röra vid den. Med den medfödda driften att stoppa så mycket av världen som möjligt i munnen smakar, luktar och berör barn saker på en och samma gång. Därför är det logiskt att den viktigaste lustkänslan hos småbarn är koncentrerad till munnen. Först långt senare har vi glädje av att observera saker på avstånd, till exempel genom att tittta på TV.