Varför äter vi inte gräs?
Många djur lever nästan uteslutande av grönt gräs, så varför finns det inte med på människans meny?
Även om gräs inte är giftigt och helt ätbart är det en långt ifrån en optimal föda för människor. Våra kroppar får nämligen inte ut mycket näring från de gröna stråna.
Gräs består huvudsakligen av fibrer som cellulosa, hemicellulosa och lignin, som tillsammans utgör cirka 85 procent av torrvikten. Fibrerna finns i växtcellernas väggar och hjälper till att göra dem styva och stabila, så att de stänger ute mikroorganismer från cellerna.
Dess styvhet innebär att fibrerna är mycket svåra att bryta ned och vår mage och våra tarmar har inte de nödvändiga enzymerna för att klara av det.
Idisslare som kor har däremot utvecklat ett speciellt matsmältningssystem, som bland annat inkluderar fyra magar och en uppsjö av bakterier för att bryta ned och utvinna energi från de komplexa fibrerna.
Frukter och grönsaker innehåller också cellulosa, hemicellulosa och lignin, men i betydligt mindre mängder. Mogna bananer innehåller exempelvis bara 0,03 procent lignin, 0,28 procent cellulosa och 0,96 procent hemicellulosa.
Gräs slipar ned tänderna
Gräs är inte bara svårt att bryta ned, utan går dessutom ut över tänderna. Förutom att det kräver omfattande tuggande, har gräs även en relativt hög halt av kiseldioxid – ett mineral som har en slipande effekt.
För att kompensera slitaget har idisslare utvecklat en mekanism som får tänderna att fortsätta växa efterhand som de slits ned.