Nykläckta havssköldpaddor hittar på egen hand till havet och giraffungar går på egna ben några timmar efter födseln.
Människobebisar kan däremot oftast inte ens lyfta huvudet utan stöd efter två månader, och efter sex månader klarar de ännu inte att sitta upprätt.
Barnets hjälplöshet har ofta förklarats med att mammans trånga födselkanal sätter en gräns för hur stora hjärnor vi kan utveckla i livmodern. Vid födseln är barnets hjärna mindre än 30 procent av vuxenstorlek.
Ett amerikanskt forskarlag har nu undersökt den teorin närmare. Enligt forskarna innebär graviditetens sista fas en enorm belastning på moderns ämnesomsättning.
Ämnesomsättningen fördubblas under graviditeten
Med undantag för elitidrottare är den maximala ämnesomsättningen en person kan uppnå 2-2,5 gånger högre än den grundläggande ämnesomsättningen. Under den sjätte månaden har gravida kvinnors energibehov redan fördubblats på grund av fostrets växande behov. Ämnesomsättningen fortsätter att öka, vilket innebär att den efter nio månaders graviditet är 2,1 gånger högre än normalt.
Efter detta blir fostrets tillväxt för mycket för moderns ämnesomsättning, och hennes förmåga att hantera både fostrets och hennes eget energibehov minskar. Därför föds barn med extremt underutvecklade hjärnor och kan inte ta hand om sig själva.
Att börja livet hjälplöst är alltså ett pris som följer med den stora mänskliga hjärnan som senare i livet i sin tur gör att vi kan utföra extremt komplexa uppgifter.