Urgammalt dna skriver om europeisk historia
Forskare har identifierat två människopopulationer som levde i Europa före istiden. Bara en överlevde.
Rekonstruktion av en jägare och samlare med anknytning till den gravettianska kulturen för mellan 32 000 och 24 000 år sedan.
Ungefär som dagens pensionärer söker upp värmen i söder, sökte sig europeiska jägare och samlare till varmare breddgrader när den sista istiden var som kallast för omkring 20 000 år sedan.
Det framgår av en detaljerad genomgång av Europas tidiga historia, som har publicerats i två olika genomstudier i Nature respektive Nature Ecology & Evolution.
Men studierna visar också att det var långt ifrån alla som klarade av den massiva kylan med livet i behåll.
Innan den senaste istiden kulminerade dominerades Europa av en befolkning som kallas Gravettienkulturen, som man hittills har antagit var en homogen grupp.
Inte minst därför att människorna på i hela regionen delade ett flertal seder och konstnärliga traditioner. Deras grottmålningar liknade exempelvis varandra och deras vapen hade stora likheter.
Men efter att ha analyserat genom från 356 förhistoriska jägare och samlare från 14 länder, kan forskarna nu avslöja att det den tidiga europeiska civilisationen faktiskt var uppdelad i två genetiskt oberoende grupper.
Den ena gruppen, Věstonice-gruppen, befann sig i Centraleuropa, medan den andra gruppen – Fournol-gruppen – vistades i västra och sydvästra Europa.
Alla genetiska spår har utplånats
När den senaste istiden nådde sin kallaste höjdpunkt, började Fournol-gruppen att dra sig tillbaka till den Iberiska halvön, där det var relativt varmt.
Enligt forskarnas analyser var det ett klokt drag. Forskargruppen har nämligen kunnat påvisa Fournol-genetik hos individer som levde i Europa 20 000 år senare. Det tyder med andra ord på att gruppen lyckades överleva istiden.
Det gick sämre för Věstonice-folkets jägare och samlare. Samtliga genetiska spår efter dem försvann nämligen under samma period.
Ett han- och ett honkranium begravda i västra Tyskland för cirka 14 000 år sedan. Kranierna utgör de äldsta exemplen på migration till följd av klimatuppvärmningen efter en istid.
Forskare har tidigare antagit att Italien kunde ha varit en tillflyktsort för de centraleuropeiska befolkningarna under den senaste istiden.
Men den nyaste kartläggningen av genetiska spår i området motsäger alltså att Věstonice-gruppen sökte skydd på den stövelformade halvön.
I stället kom forskarna fram till att en tredje, separat människogrupp vandrade in i Norditalien i slutet av den värsta kylan och ersatte Věstonice-befolkningen, som alltså inte tros ha överlevt istiden.
Troligen kom den separata människogruppen från Balkan och spreds från Norditalien ända till Sicilien, säger forskarna om upptäckten som förändrar Europas historia.
Hittills har teorin nämligen varit att Věstonice-gruppen delade genetiska drag med de senare anslutande grupperna.
Men i stället visar den senaste forskningen alltså att den senare anslutande gruppen har helt andra rötter – och anlände till den italienska halvön först efter att de tidigare invånarna hade dött ut.