Urgamla hårlockar avslöjar nya detaljer om Beethovens död

Genom att undersöka dna från kompositörens hår har brittiska forskare kommit fram till vilka åkommor den världsberömde kompositören led av för cirka 200 år sedan.

Ludwig van Beethoven

Redan vid 28 års ålder började Ludwig van Beethoven att förlora sin hörsel och vid mitten av 40-årsåldern var han nästan helt döv. Trots detta fortsatte han att komponera musik, bland annat hans världsberömda nionde symfoni.

© Shutterstock

Även de som inte betraktar sig själva som kännare av klassisk musik har med stor sannolikhet lyssnat till både "Für Elise" och "Månskenssonaten" av Ludwig van Beethoven (1770-1827).

Och även om det snart är 200 år sedan den tyske kompositören och pianisten gick bort, försöker forskare världen över fortfarande att ta reda på mer om det musikaliska geniet – och om hans genmassa.

I samband med det har forskare vid Cambridge University i England undersökt fem hårlockar som tros komma från Beethoven.

Skrumplever med mera

Efter sin död 1827 i Wien visade obduktionsrapporten att han hade skrumplever, vilket ofta ses hos personer med en hög alkoholkonsumtion.

Dna-studien av hårlockarna visade emellertid också att det fanns flera orsaker som spelade in, inte minst genetik. Och just genmassan är en skattkammare av information.

"Ingen anatomisk studie kan ge så mycket informationer efter 200 år", säger Carles Lalueza-Fox, en biolog med expertis vid Institute of Evolutionary Biology i Barcelona, som inte har deltagit i studien.

Förutom 30 antagna hårlockar har forskarna lyckats samla in åtta stycken från passionerade samlare, varav fem tros komma från Beethoven under perioden 1821-1827.

Hårceller avslöjar din mentala hälsa

Hyperaktiva gener i din hjärna kan ge dig psykiska sjukdomar, men forskarna behöver inte borra sig in till hjärnan för att avslöja de skadliga generna. De kan lätt plockas genom att dra ut några av dina hårstrån.

Hjärnceller och genen MPST
© Shutterstock & Malene Vinther

Hyperaktiv gen skadar celler

Genen MPST är överaktiv i schizofrenas hjärnceller. Genet kodar för ett enzym (gult), som hjälper till att bilda ämnet vätesulfid (blått), och därför bildar schizofrena personer stora mängder av detta ämne. Vätesulfid är en antioxidant och skyddar vanligtvis cellerna mot stress och inflammation, men i stora mängder är det skadligt.

Hjärncell förlorar antenner
© Shutterstock & Malene Vinther

Hjärnceller förlorar antenner

Vätesulfid hämmar energiproduktionen i cellens mitokondrier (vita) och reducerar antalet utskott på cellen som tar emot signaler från andra nervceller. Det resulterar bland annat i problem att hantera sinesintryck och andra symtom förknippade med schizofreni.

Hår skvallrar om hyperaktiv gen
© Shutterstock & Malene Vinther

Hår skvallrar om hyperaktiv gen

MPST-genen är inte bara överaktiv i schizofrena personers hjärnceller utan även i hårets stamceller. Genen översätts där i stor omfattning till så kallat rna, som därefter fungerar som arbetsritningen för framställningen av MPST-enzymet (gult). Schizofrenas hår innehåller därför höga nivåer av både rna och enzymet, och genom att mäta mängden av dessa ämnen kan forskarna utvärdera risken för schizofreni.

Den naturliga nedbrytningen av hår över tid jämfört med utförliga data över vem som har ägt lockarna under de senaste två århundradena, får Lalueza-Fox att tro att det är sannolikt.

"Jag tycker att forskare kommer med övertygande bevis för att de fem lockarna kommer från Beethoven."

Disponerad för andra sjukdomar

Studien kunde inte konstatera varför han började förlora hörseln vid 28 års ålder och var helt döv vid ungefär 45 års ålder.

Däremot visade resultaten av dna-studien att Beethoven var disponerad för flera typer av leversjukdom och bland annat var på genen PNPLA3, som tredubblar risken för leversjukdomar.

Dessutom hade han infekterats med hepatitis B-virus, vilket tillsammans med hans erkända höga alkoholkonsumtion kan ha varit en medverkande orsak till att gick bort redan vid 56 års ålder.

Även om den exakta kombinationen av faktorer som tog hans liv inte kan fastslås, så finner Ian Gilbert, hepatolog vid Liverpools universitetssjukhus i England, att det hela är ytterst intressant.

"Det är verkligen en fascinerande detektivhistoria", avslutar han.