Människan är en kulturell varelse, inte bara genom att vi kan uppskatta konst, utan även i den ursprungliga betydelsen av ordet: Vi för vidare beteende från äldre generationer till nya genom att observera och lära. Vi är med andra ord ett djur som kan vidareförmedla kunskap vi själva har tillgodogjort oss, till andra som kan lära av oss.
Förmågan att ge vidare kultur har gjort oss kapabla att konstruera bilder, skicka människor till månen och utveckla internet. Även om exempelvis schimpansen kan lära sig genom att iaktta andras beteende, är människan det enda djuret som kan lägga till ny kunskap till gammal – och ackumulera den. Om det verkligen har gjort oss gladare är tveksamt, men det är en imponerande bedrift för vår art.
Jill Byrnit är författare och medförfattare till flera läroböcker och vetenskapliga artiklar om sociala relationer mellan människor och andra primater.
Vår förmåga att jämföra vårt eget liv med andras gör också att vi kan leva oss in i någon annans situation och ta reda på vad som krävs för att våra liv ska komma att likna deras.
Denna förmåga att skapa perspektiv har gett människor stora fördelar i kampen om överlevnad, eftersom det första steget mot att förändra livet till något bättre är att föreställa sig ett liv som ser annorlunda ut – utan den föreställningsförmågan kan vi inte göra upp planer för vart vi är på väg.
Vi kan jaga drömmar
Förmågan att jämföra oss med andra innebär att vi kan anpassa hur våra liv ser ut och att vi kan jaga drömmar. På många sätt är det alltså konstruktivt att jämföra sin livssituation med andra människors, men i synnerhet de sociala medierna har i ökande grad lett till att det också kan bli problematiskt.
I nuläget finns det inte så stora kunskaper kring sociala mediers inflytande över våra sociala liv, eftersom det är ett så pass nytt fenomen och eftersom det finns många olika plattformar som är svåra att jämföra. Men en del av forskningen har riktat in sig på en enda plattform, världens största sociala medium, Facebook.
Några av studierna har visat ett samband mellan hur många timmar försökspersonerna tillbringar på Facebook och sannolikheten att de får depressiva symtom. Andra studier har hittat ett samband mellan glädje och användandet av Facebook. Facebook kan alltså göra människor både missmodiga och glada.
För att bli klokare på varför en del Facebookstudier visar att personer blir gladare och andra att de blir olyckliga, delade forskare in försökspersonerna efter om de använder det sociala mediet aktivt eller passivt.
Aktivt innebär att man deltar i sociala meningsutbyten som debatter, söker efter konserter eller försöker spåra upp gamla barndomsvänner.
Passivt användande innebär att man följer med i andra människors liv – allt från vänner och bekanta till mediepersonligheter och andra offentligt kända personer.
Djur iakttar och lär också
Apor lär sig om honung
Forskare har påvisat att schimpanser observerar sina artfränder och på så sätt lär sig den fina konsten att dra ut näringsrik honung ur svårtillgängliga platser som exempelvis en trädstam genom att använda lämpliga redskap, som pinnar.
Kråkor blir rädda för masker
I ett försök fångades kråkor in av en maskerad man, varpå de återfick friheten hos sina artfränder. Kort senare hade de andra fåglarna lärt sig läxan och nu var samtliga fåglar i gruppen på sin vakt mot maskerade människor.
Bläckfiskar väljer likadant
Ryggradslösa djur lär också av varandra. I ett experiment skulle en bläckfisk välja mellan två föremål som var identiska bortsett från färgen. En annan bläckfisk iakttog den första och valde sedan konsekvent samma föremål.
Försöket avslöjade ett tydligt mönster: Aktivt användande har positiva effekter medan passivt användande gör användaren illa till mods. Genom att följa med i vad andra personer gör, jämför vi också våra liv med andra personers liv och dessvärre leder dessa jämförelser ofta till avundsjuka.
Facebook förvränger verkligheten
Utanför cyberrymden skulle vi normalt jämföra oss med våra grannar, vänner och bekanta, det vill säga personer vars liv vanligtvis inte skiljer sig så mycket från vårt eget. Och vi skulle följa dem över tid och därför ha möjlighet att se dem i både med- och motgångar.
Så fungerar inte jämförelserna på sociala medier. De livsberättelser som människor delar med sig av på exempelvis Facebook är långt ifrån representativa för livet i allmänhet.
Helt vanliga socialpsykologiska mekanismer gör att vi som användare alla vill framstå i så bra dager som möjligt och därför sorterar vi bort bilder och berättelser som återger en tråkig eller bara alldaglig och medelmåttig bild av våra liv.
De användare som ser glansbilder av andras liv, kan få prestationsångest och fyllas av FOMO – fear of missing out – därför att de får känslan av att de förvaltar sina liv fel, eftersom alla andras liv är så mycket mer färgstarka och intressanta.
VIDEO: Se schimpanser imitera varandras jakt på honung
Schimpanser speglar sig i sina artfränder och imiterar beteende som gynnar dem. På så sätt lär de sig exempelvis att använda pinnar för att få ut honung ur ett termitbo. *Källa: Limbe Wildlife Center*
Utöver det har de sociala medierna gjort underlaget för jämförelser oändligt mycket större än det var när vi jämförde oss med personer från våra fysiska sfärer. Facebook har omkring 2,2 miljarder användare i månaden och därmed lika många att jämföra sig med.
Och det blir än värre om vi inte ens känner dem vi följer på Facebook.
Vetenskapliga studier har visat att Facebookanvändare som främst följer personer som de inte känner från sin fysiska vardag, i långt högre grad upplever att andra människor lever ett bättre liv än de själva gör.
I samma riktning – och kanske än mer olyckligt – har forskningsresultat visat att avundsjukan förvärras ju längre vi använder Facebook passivt. De Facebookanvändare som har använt Facebook under många år har en stark känsla av att andra personer är lyckligare än de själva är och att livet generellt sett är orättvist.
Vårt psyke mår med andra ord bättre av att se uppdateringar på Facebook om vanliga vardagsupplevelser än pseudoverkliga glansbilder av livet. Bara med regelrätta vardagsupplevelser kan vi spegla oss i verkligheten.