Varför tycker man olika om mat?

Det är långt ifrån enkelt att komma fram till varför smaken är så olika. Förutom själva smaken är det nämligen en rad psykologiska faktorer som gör sig gällande. Framför allt har det betydelse vilka erfarenheter vi under vårt liv fått av olika matvaror. Om man till exempel som barn tvingades att äta havregrynsgröt, kan det ge en livslång avsmak. Det är också möjligt att man vid något tillfälle har ätit något innan man blev sjuk och omedvetet förknippar denna maträtt med sjukdomen – även om den har helt andra orsaker. Vi har inte heller samma smakpreferenser under hela livet. Minskad känslighet i smaklökarna med åldern och hormonell obalans kan ändra på våra smakupplevelser. Samtidigt kan vi lära oss att tycka om viss sorts mat eller dryck, efterhand som vi blir äldre. De flesta barn är ganska kräsna och gillar framför allt inte starkt kryddade rätter. Om vi utsätter våra smaklökar för samma smakupplevelse gång efter gång är chanserna emellertid goda för att vi till sist lär oss att tycka om den mat som vi från början tyckte smakade hemskt.

Umami betyder ungefär god smak på japanska och är den senast upptäckta grundsmaken. Läs allt om den femte grundsmaken umami här

Det är egentligen ganska få som tycker om öl, starka curryrätter eller oliver första gången de smakar dem. Även om skillnaderna är mycket stora, har forskningen inom området visat att det finns vissa smaker som de flesta människor i världen förknippar med något väldigt obehagligt. Det gäller till exempel livsmedel som smakar bittert, ruttet eller avföring. Det beror sannolikt på att saker som smakar på det sättet ofta är skadliga, och därför har vi utvecklat en gynnsam motvilja mot smaken. Dessutom tycker de flesta inte om en smak eller konsistens som faller utanför det invanda, till exempel en salt jordgubbe eller ett kex som är mjukt.