I synnerhet i Senaten är det svårt att som kvinna få ett ord med i laget. Där avbryts de kvinnliga politikerna tio procent oftare än sina manliga kolleger, medan det inte är någon nämnvärd skillnad i Representanthuset.
Kvinnorna har dessutom bara en femtedel av taltiden i Senaten, eftersom de är underrepresenterade. Av de 100 sittande senatorerna är bara 24 kvinnor.
Debatter om jämställdhet är än mer ojämna
Debatten blir än mer ojämlik när diskussionen handlar om just jämställdhet.
Då avbryts både män och kvinnor mer än i andra debatter – enligt forskarna på grund av att jämställdhet är en polariserande politisk fråga.
Det visade genomgången av knappt 4 000 förhör, som handlade om olika "kvinnofrågor" som tillgång till arbetsmarknaden, lika lön för lika arbete, utbildning, välfärd och rätten till abort.
Och kvinnorna avbryts (ännu) mer när de är i färd med att framföra ett argument i någon fråga om jämställdhet.
Under dessa debatter avbryter andra politiker sina kvinnliga kolleger mer än dubbelt så ofta som när kampen mellan könen inte står på agendan.
Äldre kvinnor avbryts minst
I studien kontrollerade forskarna också om andra faktorer spelar in när en talare blir avbruten.
Kollegerna är exempelvis mer hövliga om talaren är förman eller -kvinna för den kommitté i vilken mötet äger rum. Om politikern ingår i det största eller minsta partiet ledde också till skillnader – talare från minoritetspartiet blev mer frekvent avbrutna. Och de demokratiska politikerna blir i genomsnitt avbrutna en aning mer än republikanerna.
Mer överraskande är det kanske att rutinerade kvinnliga parlamentariker avbryts mindre än deras lika erfarna manliga kolleger. För båda könen ökar risken att bli avbrutna med åldern och erfarenheten. Men för de rutinerade herrarna ökar risken att bli avbruten ännu mer än för kvinnorna.
Efter 20 år i Kongressen har män hämtat in kvinnornas höga risk att bli avbrutna och den utvecklingen fortsätter efter det tjugonde året, så att de garvade politikerna avbryts mer frekvent än sina kvinnliga motparter under resten av karriären.
Samtidigt blir politikerna själva – både män och kvinnor – mer benägna att avbryta sina kolleger, ju längre de sitter i Kongressen.