I Harry Potters värld räcker tre droppar av den genomskinliga och luktfria vätskan veritaserum för att få en person att berätta sanningen och att dela med sig av alla sina hemligheter. I verklighetens värld är det inte lika enkelt.
Sanningsserum finns förvisso i form av droger med en liknande effekt. Beteckningen omfattar medel som har en förslöande och lugnande inverkan.
Serumet kan exempelvis framställas av atropin och skopolamin som är giftämnen från potatissläktets växter.
Hyoscyamus niger, även kallad bolmört, innehåller skopolamin som kan användas i sanningsserum.
Giftet blockerar en signalsubstans som hjälper hjärncellerna att kommunicera.
Ämnena har exempelvis använts för att få en anklagad person att vara mindre på sin vakt under förhör och fritt berätta om händelser som personen annars hade försökt dölja.
Giftämnen sänker garden
1. Signalsubstans aktiverar celler
Signalsubstansen acetylkolin (gult) är verksam i hjärncellernas kopplingar, de så kallade synapserna, där det binder sig till speciella receptorer. Därmed kan den ena hjärncellen aktivera den andra.
2. Giftämne tar plats
Giftämnen som exempelvis skopolamin (grönt) har en molekylstruktur som passar ihop med receptorerna i synapsen. Därmed kan ämnena ta upp den plats som den naturliga signalsubstansen normalt intar.
3. Kopplingar bryts
När den naturliga signalsubstansen inte längre kan fungera i synapsen, kan hjärncellerna inte aktivera varandra. Resultatet gör hjärnan slö och lättare att manipulera.
Man har även ordinerat sanningsserum i behandlingen av psykiatripatienter för att få dem att släppa sina hämningar. Syftet var att få patienterna att avslöja tankar som de egentligen helst vill hålla för sig själv.
Det är dock högst osäkert om sanningsserum verkligen är effektiva, eftersom samtliga dessa ämnen även stimulerar fantasin och framkallar kraftiga hallucinationer.
Därmed kan sanningsserum få rakt motsatt effekt än den åsyftade. Hjärnan fabricerar övertygande lögner i stället för att röja sina innersta hemligheter.