Normalt är du säkert inte typen som skulle få för sig att mala oskyldiga fluglarver i en kaffekvarn bara för nöjes skull. Men tänk dig att du tvingades sitta och se en oändligt lång och ointressant film och larvmord var ditt enda alternativ till att dö av tristess.
I ett nytt försök, som var utformat just så, valde förvånansvärt många att mala larverna. Enligt forskarna bakom försöket krävs inte mer än lite tristess för att locka fram sadisten i många av oss.
Och om du så bara har en liten gnutta av sadism i dig, är det stor sannolikhet att du även har andra mörka drag.
Sadism är bara en av ingredienserna i ondska. År 2018 dokumenterade forskare att totalt nio osympatiska personlighetsdrag har samma ursprung, den så kallade D-faktorn, som definierar hur långt vi är beredda att gå för att uppnå våra egna mål på andras bekostnad.
1–2 procent av befolkningen har mycket mörka karaktärsdrag, men tio gånger så många har dem i viss mån.
De nio dragen uppvisar en hög grad av ärftlighet och är så nära förbundna med varandra att om du får höga poäng på exempelvis sadism är det relativt hög sannolikhet att du även är till exempel narcissist och egoist.
Men varför har evolutionen låtit dessa asociala och i många fall destruktiva drag föras vidare? Svaret är att ett visst mått av ondska ibland kan vara en fördel.
Ondskan har fått sex nya sidor
Tills för bara några år sedan fokuserade psykologerna mest på tre grundläggande karaktärsdrag i sina försök att förklara människans sämsta sidor: psykopati, narcissism och så kallad machiavellism, som är en benägenhet att manipulera andra människor för att uppnå sina mål.
Dessa tre karaktärsdrag, som räknas som personlighetsstörningar, är alla kliniska diagnoser och går under den gemensamma benämningen den mörka triaden, på engelska the dark triad.
År 2018 blandade emellertid beteendepsykologen Ingo Zettler vid Köpenhamns universitet in sex extra ingredienser i definitionen av en mörk personlighet. Samtidigt lanserade han begreppet D-faktor – där D står för dark – som alla egenskapernas underliggande orsak.
De sex extra karaktärsdragen bidrar till att karakterisera en mörk personlighet, men rent psykologiskt tillhör de en lindrigare del av skalan än psykopati, narcissism och machiavellism.
Den värsta av dem, sadism, betraktas som en mental sjukdom endast i sin mest brutala, sexuella form. De övriga – egoism, självhävdelse, mervärdeskänsla, illvilja och skrupelfrihet – räknas inte som sjukliga karaktärsdrag.
Zettler kom D-faktorn på spåret när han gjorde en enkätundersökning för att testa de mörka sidorna av vår personlighet.
Tillsammans med kollegor vid de två tyska universiteten i Ulm och Koblenz och Landau bad Zettler över 2 500 försökspersoner ta ställning till hur väl ett antal påståenden stämde in på dem.
Det kunde till exempel vara: ”Jag vet att jag är speciell, för folk säger alltid det”, ”Se till att dina planer gynnar dig själv och inte andra” eller ”Jag blir upprymd av att såra andra människor.”
Tristess kan räcka för att locka fram sadisten i många av oss. Och om man har ett mörkt drag är det stor sannolikhet att man har flera av de övriga.
Vart och ett av påståendena rörde ett eller flera av de nio mörka karaktärsdragen och när forskarna gick igenom svaren upptäckte de att det fanns täta kopplingar mellan flera av dem.
Utpräglade sadister var i många fall även psykopater. På samma sätt var narcissister också i hög grad självhävdande och hade stark mervärdeskänsla, medan egoister vanligen även hade markanta machiavellistiska och skrupelfria drag.
Ingo Zettler drog därför slutsatsen att alla de nio mörka personlighetsdragen i viss mån hör ihop och att man sällan får höga poäng på endast ett av dem, utan även präglas av några av de övriga mörka sidorna.
Det fick Ingo Zettler att definiera den gemensamma mörka faktorn, från vilken alla de nio karaktärsdragen har sitt ursprung.
D-faktorn säger i princip två saker: i hur hög grad din önskan att uppnå fördelar för egen del sker på andra människors bekostnad och hur du försöker rättfärdiga ditt beteende.
Den säger dock ingenting om huruvida du uppnår det du vill med våld eller fusk.
Empati kan både hjälpa och stjälpa
Både våra mörkaste och våra ljusaste karaktärsdrag är tätt förknippade med vårt sätt att uppfatta andra människor.
Som flockdjur är vi beroende av att förstå vad våra medmänniskor tänker och sätta oss in i deras känslor. Det gäller oavsett om vi tänker samarbeta med dem eller utnyttja dem.
Därför har människan två enastående förmågor: empati och inlevelseförmåga.
Empatin gör att vi bokstavligt talat kan uppleva andra människors känslor, medan inlevelseförmågan gör att vi kan förstå varför de känner som de gör.
Dessa båda förmågor gör att vi kan hjälpa andra människor, men de kan också användas för att manipulera och utnyttja dem.
Inblick i andra är nyckeln till ondska
De mörka dragen uppstår i ett samspel mellan vår empati för och inlevelse i andra samt hänsyn till egna intressen. Förståelsen av andra människor kan både användas för att hjälpa dem och utnyttja dem.
1. Empatin identifierar andra människors känslor
När vi ser andra människor lida eller vara glada aktiveras samma nätverk av områden i hjärnan (röda) som hanterar våra egna känslor i en liknande situation. Empatin får oss att själva uppleva andras känslor.
2. Inlevelseförmågan läser andra människors tankar
Vi försöker hela tiden förstå varför andra människor gör som de gör, vad de vill uppnå, vilket deras nästa drag är och så vidare. Inlevelseförmågan uppstår i det rosa nätverket, som är skilt från det som vi använder för att reflektera över vårt eget liv.
3. Empatin och inlevelseförmågan samverkar
De två nätverken är oberoende av varandra. Man kan därför mycket väl ha hög empati och låg inlevelseförmåga. De samverkar emellertid också. Inlevelseförmågan kan till exempel upplysa empatin om att det är sårande att bli mobbad även om det inte syns.
4. Självuppfattningen använder informationen
I de frontala pannloberna sitter vår självuppfattning (blå), som avgör hur vi reagerar på informationen från de två nätverken. Andra människors lycka kan till exempel ge upphov till avund om vi tycker att vi själva har förtjänat den.
Forskare bedömer att endast en till två procent av befolkningen har mycket mörka karaktärsdrag. Tio till tjugo procent har dem emellertid i mer moderata varianter, vilket räcker för att dessa människor i hög grad ska bli lögnare, svindlare eller våldsverkare.
Människor med hög D-faktor har i allmänhet sämre chans att klara sig bra i livet. Personer som beter sig asocialt, våldsamt eller manipulativt blir snart en belastning för gemenskapen och stöts ut ur flocken.
15 procent av alla interner i fängelser har psykopatiska drag. Det samma gäller fyra–tolv procent av alla höga chefer.
Åtskilliga studier har visat att det i det långa loppet inte lönar sig att vara cynisk och samvetslös.
Men i mindre doser kan mörka karaktärsdrag faktiskt ge fördelar, och därför finns de kvar i våra gener.
Psykopati hjälper höga ledare
Många företag testar jobbsökandes mörka karaktärsdrag, inte bara för att avslöja ett eventuellt destruktivt beteende, utan också för att en viss D-faktor faktiskt kan göra personen mer målinriktad.
En av de mörka egenskaper som kan vara en fördel på arbetsmarknaden är psykopati.
Psykopater har nämligen både hög riskbenägenhet och handlingsförmåga. De gör som de vill utan att tänka närmare på hur det påverkar andra människor. Sådan iskall cynism kan vara bra när man befinner sig högt i hierarkin och behöver fatta långtgående och i många fall obehagliga beslut.
I flera studier har man också kommit fram till att fyra–tolv procent av alla höga chefer har psykopatiska drag, betydligt fler än genomsnittet i befolkningen, som är endast en procent. I gengäld ligger det nära de 15 procent som andelen bland interner i fängelserna är.
Psykopater är ofta målinriktade och handlingskraftiga på jobbet. Därmed har de större chans att bli befordrade till höga chefsposter.
I en så kallad metastudie från år 2019 tittade organisationspsykologen Marcus Crede vid Iowa State University i USA närmare på resultaten från 92 studier av psykopatiska ledare.
Manliga psykopater hade större chans att få chefsjobb och gjorde bättre ifrån sig på posten. För kvinnor fanns det ingen mätbar effekt av att vara psykopat när det gällde att få chefsposter, men om de fick jobbet presterade de sämre än icke-psykopater.
För båda könen gällde dock att psykopaterna var dåliga på att motivera sina medarbetare.
Mörkt drag gynnar karriären
1. Psykopater tar plats i chefsstolen
Svaga psykopatiska drag ger antingen samma eller sämre chans att få ett toppjobb än icke-psykopater (0 på y-axeln). Ju starkare de psykopatiska dragen är, desto mer stiger emellertid sannolikheten för att nå toppen.
2. Levererar resultat till en viss punkt
Ledare med svaga psykopatiska drag presterar sämre än dem utan psykopati (0). I takt med att graden av psykopati ökar når psykopaterna upp i samma nivå som icke-psykopater, men sedan minskar effektiviteten igen.
3. Medarbetarna tappar tilliten
Med inga eller bara svaga psykopatiska drag har ledaren goda möjligheter att vinna medarbetarnas tillit och få dem att arbeta mot ett gemensamt mål. Ju starkare de psykopatiska dragen är, desto mer minskar emellertid medarbetarnas tillit.
Tristess gör dig till sadist
Tvillingstudier har visat att generna kan förklara omkring två tredjedelar av ens psykopatiska egenskaper, medan miljön bara har hälften så stor inverkan.
Narcissism är till 59 procent genetisk och till 41 procent ärftlig. Machiavellism påverkas däremot i betydligt högre grad av miljön än av generna. Där är fördelningen 69 respektive 31 procent.
Trots att forskarna inte känner till vilka gener som ligger bakom de nio mörka karaktärsdragen, tyder allt på att vi alla bär på vissa av dem och att de mörka sidorna därmed ligger latent i oss.
Det gäller åtminstone sadism, vilket var något som psykologen Stefan Pfattheicher vid danska Aarhus universitet visade år 2020.
Med en enkätundersökning kunde Pfattheicher påvisa ett samband mellan sadism och tristess. Personer som har en tendens att bli uttråkade i vardagen var nämligen betydligt mer sadistiskt lagda än dem som sällan hade tråkigt.
Vardagssadismen tog sig bland annat uttryck som att de roade sig med att skriva elaka inlägg på internet eller se andra människor driva med sina barn.
Det var också Pfattheicher som utförde experimentet med den tråkiga filmen och fluglarverna. Lyckligtvis fanns det en ljuspunkt i de mörka slutsatserna om sadism och tristess.
Om försöksdeltagarna fick möjlighet att slippa undan tristessen genom att göra något vettigt gjorde nämligen de allra flesta det hellre än att trycka på knappen och mala larverna.