Forskare har hittat receptet till en seriemördare

På 1980- och 1990-talet över­talade den österrikiska ”svarta änkan” Elfriede Blauensteiner äldre män att inkludera henne i sitt testamente, varefter hon giftmördade dem.

Åren kring milleniumskiftet tog sig kinesen Yang Xinhai in i ensligt belägna hus och dödade alla med antingen yxa, hammare eller skyffel.

Mellan 2010 och 2018 våldtog och dödade den kanadensiske trädgårdsarkitekten Bruce Mc­Arthur flera män som han träffade via dejtingappar. Sedan gömde han resterna av liken i trädgårdarna där han arbetade.

Elfriede Blauensteiner, Yang Xinhai och Bruce McArthur kan alla kallas serie­mördare.

Deras motiv för att döda och de sätt på vilka de begick sina mord skiljer sig åt, men förenas av två saker: De dödade minst tre personer med mer än en månads mellanrum och deras brott hade en rituell karaktär med karakteristiska upprepningar från mord till mord.

USA:s federala säkerhetspolis FBI uppskattar att tio procent av alla mord begås av seriemördare, och flertalet av dem fortsätter att döda tills de grips.

Men tack vare forskare från flera vetenskapsområden har nätet börjat stramas åt om seriemördarna.

Hjärnforskare har pekat ut ingredienserna som skapar en seriemördare och it-specialister har utvecklat program som vänder deras tvångsmässiga upprepningar emot dem och förutser när de kommer att slå till igen.

Bad offren om en hjälpande hand

Seriemördare döljer ofta sina avvikande egenskaper bakom en till synes oskyldig fasad. Medan endast omkring en procent av befolkningen är psykopater gäller det för drygt hälften av seriemördarna.

De känner varken medlidande med sina offer eller skuld för sitt agerande och har ofta en ytlig charm som gör det enklare att locka med sig offren.

Ted Bundy, en av USA:s mest ökända seriemördare, var en charmerande, vacker ung man som ofta fick tag på unga kvinnor genom att låtsas ha skadat sig och att vara i behov av hjälp.

Bara omkring tio procent av seriemördarna har någon egentlig hjärnskada, men trots det fungerar deras hjärna ofta annorlunda än andra människors – även annorlunda än andra mördares.

Medan vanliga mördare oftast agerar i impulsivt raseri eller målriktat siktar in sig på att snabbt och effektivt röja en viss person ur vägen är seriemördare i de flesta fall kallblodiga när de begår mordet och drar ut på det på länge som möjligt, eftersom de njuter av att plåga offret.

I en rad hjärnskanningar har den erkände neuropsykologen Adrian Raine vid University of Southern California i USA dokumenterat att seriemördarens kyliga, välövervägda handlingar tycks bero på en ökad aktivitet i pannloberna, som styr logiskt tänkande och impulskontroll.

Försummelse sätter spår i hjärnan

Enligt flera studier har de flesta seriemördare vanvårdats som barn, vilket troligen är en delförklaring till deras behov av att döda.

Traumatiska upplevelser sätter spår i hjärnan, eftersom de påverkar produktionen av signalsubstanser som styr uppbyggnaden av hjärnans nervförbindelser.

Sexuella övergrepp eller aga i barndomen kan på så sätt bygga om hjärnan så att personen som vuxen saknar vanligt moraliskt om­döme och i värsta fall utvecklas till en seriemördare.

Forskare vid Radford University i Virginia i USA har kommit fram till att 68 procent av seriemördarna har utsatts för fysiska, sexuella eller psykiska övergrepp i barndomen.

Övergreppen gör det svårt för dem att upprätta sunda sociala relationer med andra människor. Samtidigt får den bristande mänskliga kontakten dem att fantisera om att ha makt över andra människor och kontrollera situationer.

Till en början går fantasierna vanligen ut över djur, som pinas och plågas. Många forskare tror att dessa fantasier med tiden blir det halmstrå vid vilket den blivande seriemördaren klamrar sig fast för att skapa mening i tillvaron.

Ofta får fantasierna en sexuell karaktär, så att de ger upphov till en stark tillfredsställelse, och med tiden växer de sig så starka att personen slutligen inte kan stå emot frestelsen att genomföra dem i verkliga livet.

Eftersom mordet ska förverkliga en fantasi söker seriemördaren upp ett offer vars kön, ålder och utseende överensstämmer med fantasin och tar eventuellt med sig offret till en viss plats eller sätter på det vissa kläder.

Mördaren efterlämnar en signatur

Efter det första mordet följer en period under vilken mördaren njuter av att tänka tillbaka på händelsen och utveckla sin fantasi, menar den italienske sociologen Nicola Malizia vid Università Kore di Enna. Men till slut räcker det inte för att tillfredsställa honom. Då känner han ett behov av att begå ett nytt mord.

På så sätt blir han en seriemördare som gradvis utvecklar alltmer perversa sexuella fantasier och mördar för att uppnå förlösning. Morden har blivit en ritual som helst ska utföras på samma sätt från gång till gång. Därmed efterlämnar seriemördaren en personlig signatur.

Signaturen är inte bara knuten till valet av offer, brottsplats och mordmetod utan även till specifika ritualer, exempelvis att våldta liket eller skära i könsorganen.

Om polisen uppmärksammar signaturen kan de koppla samman morden och knyta dem till en och samma gärningsman, vilket ökar sannolikheten för att brottet kan klaras upp.

Tyvärr är det inte alltid lätt att se mönstret, för bara i USA begås omkring 17 000 mord om året. Enligt FBI:s beräkningar befinner sig 25–50 aktiva seriemördare ständigt på fri fot.

Om en seriemördare dessutom är verksam i flera polisdistrikt kan det lätt bli så att morden utreds separat och inte som samma gärningsmans verk.

Då blir det betydligt svårare att lösa morden. Detta har fått den amerikanske journalisten Thomas Hargrove att ta hjälp av dator­algoritmer. Algoritmerna använder artificiell intelligens för att gå igenom enorma mängder information om ouppklarade mord tvärs över delstats-gränser och årtionden för att hitta mönster som förenar dem.

År 2010 lät Hargrove sina algoritmer gå igenom en lista från FBI över 16 000 mord med information om offrets ålder, etnicitet och kön samt detaljer som mordmetod, brottsplats och liknande.

Algoritmerna bidrog till att lösa 14 ouppklarade mord som begåtts under många år i staden Gary i den amerikanska delstaten Indiana.

Offren var prostituerade som strypts antingen i sitt hem eller i övergivna byggnader. I flera fall hade det gjorts försök att undanröja spår genom att sätta eld på brottsplatsen.

Hargrove informerade polisen men först fyra år senare – efter ytterligare fem mord som uppvisade samma mönster – kunde polisen gripa massmördaren Darren Deon Vann, som dömdes för sju av morden.

År 2015 grundade Hargrove organisationen Murder Accountability Project – en databas med över 700 000 mord i USA som polisen och allmänheten har fri tillgång till.

Seriemördare fångas tidigare

Mönster i mordärenden kan även användas för att få fram en profil av vem gärningsmannen är.

Runtom i världen samarbetar polisen med psykologer och psykiatrer för att lösa fall med seriemördare. Utifrån valet av brottsplats, offrets identitet, mordmetod­en och andra detaljer kan de bedöma mördarens typ och psykologi.

Erfarenheter visar exempelvis att noga planerade mord vanligen utförs av äldre, intelligenta ­gärningsmän och att vita kvinnor oftast dödas av vita män.

Utredarna kan jämföra profilen med en lista över misstänkta eller så kan de rentav gå direkt ut och leta efter en person som överensstämmer med profilen.

Tack vare forskarna har polisen med åren blivit bättre på att se mönster i mordfallen.

Det i sig har minskat antalet seriemördare med 85 procent under de tre senaste årtiondena, eftersom de flesta mördare fångas innan de hinner bli seriemördare.

För 40 år sedan hann nästan var tredje seriemördare mörda fem eller fler personer innan han kunde gripas, men siffran är nere på 13 procent.

När polisen verkligen lär sig att utnyttja alla möjligheter med dessa algoritmer och de senaste framstegen inom hjärnforskningen kan man förhoppningsvis få ner siffrorna ännu mer, så att människors rädsla för att sluta som offer för en seriemördare minskar.