Professor: Så stöder du bäst ditt barns psykiska utveckling

Och just det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn har professor i psykologi vid Köpenhamns universitet och ledare för Centrum för tidiga insatser och familjeforskning, Mette Skovgaard Væver, använt en stor del av sitt arbetsliv på att undersöka.

Här får du några av hennes forskningsbaserade råd till dig som är förälder till ett litet barn och vill stödja dess psykiska utveckling på bästa möjliga sätt.

Varför är den tidiga icke-verbala kommunikationen mellan föräldrar och barn så viktig?

Spädbarn föds totalt beroende av sina omsorgsgivare och har en medfödd förmåga att aktivera sina föräldrars omsorg.

I äldre tider hade vi en tendens att tro att det räckte om barnet fick en torr blöja och mat när det är hungrigt. Anknytningsforskningen har hjälpt till att sätta fokus på att det inte bara handlar om att få de fysiska behoven täckta, utan även de känslomässiga.

Det kan låta dramatiskt, men när ett spädbarn fryser, är trött eller känner hunger handlar det faktiskt om överlevnad.

Ur evolutionär synvinkel behöver barnet uppleva att det finns någon som möter deras behov – både de fysiska och de känslomässiga – och hjälper dem att reglera de negativa känslorna för att de inte kan det själva.

Det är också det vi karakteriserar som en trygg anknytning. Det vill säga att barnet under sina första levnadsår får erfarenhet av att det möts av sina omsorgspersoner när det upplever svåra känslor.

Du kan nästan jämföra det lilla barnet med en statistiker, som under sina första år samlar in data och exempelvis erfar att deras omsorgspersoner är där för dem när de är rädda.

Vad kan en trygg anknytning betyda för barns psykiska utveckling?

Vi vet från forskning att en trygg anknytning, som utvecklas inom de första levnadsåren, är en skyddande faktor i förhållande till i stort sett alla parametrar av ett barns vidareutveckling.

Men det är också viktigt att säga att en trygg anknytninginte är en vaccination i förhållande till att uppleva psykiska svårigheter och utmaningar senare.

Det kan ju uppstå svårigheter i alla barns liv och psykisk utveckling är generellt sett ett enormt komplext fenomen, i vilket det är ett komplicerat samspel mellan risk och beskyddande faktorer.

Ett barn med en trygg anknytning kan alltså mycket väl utveckla psykiska svårigheter senare, och ett barn med en otrygg anknytning kan också bli ett tryggt barn.

Kan du komma med goda råd till föräldrar som gärna vill stöda sina barns psykiska utveckling på bästa möjliga sätt?

Det kan uppstå svårigheter i alla människors liv och det är många andra faktorer än föräldrarna som gör sig gällande ju äldre barnet blir: Dagsinstitutioner, skollivet, vänskaper och sociale medier.

Men det är klart att föräldrarna tillhör de viktigaste personerna – både i ett livslångt perspektiv och i synnerhet under de allra första levnadsåren.

Ett av mina råd skulle vara att du som förälder försöker bevara en nyfikenhet i förhållande till att förstå vad som sker inuti ditt barn.

Ett annat är att du självfallet finns där för att trösta barnet och hjälpa barnet att organisera de svåra känslorna och visar att du mycket väl kan stå ut med att befinna dig i dem tillsammans med barnet:

För en del barn kan det vara tillräckligt att bara höra din röst för att nedreglera de svåra känslorna för andra hjälper det med en kärleksfull hand på ryggen eller att bli upplyft.

Det avgörande är att barnet upplever närheten med den person som är större, starkare och klokare, och som i slutändan ska säkra dess överlevnad.

Ett tredje, och minst lika viktigt råd i förhållande till barns utveckling, är att du också kommer ihåg att ha roligt med ditt barn, möter det i de positiva känslorna och delar glädjen och nyfikenheten genom att utforska, leka och lära om varandra och världen.

I forskningen har vi tidigare haft mycket fokus på de negative känslor, men på senare år har det kommit en störe förståelse för viktigheten av exempelvis lek mellan barn och föräldrar.

Vad skulle du önska att alla visste om små barns psykiska utveckling?

Det finns inte föräldrar som ska var perfekta – det önskar jag att alla utgick ifrån, även om jag vet att det är svårt.

Det finns helt enkelt inga perfekta föräldrar, och det är på det hela taget svårt att definiera vad perfekt betyder i det sammanhanget.

Perfektionsidealet kan bli ett störande element i föräldraskapet, eftersom du då hela tiden går runt och tvivlar på huruvida du gör det tillräckligt bra.