I dag är vi, Homo sapiens, den enda människoarten på jorden. Men så har det inte alltid varit.
För ett par tusen år sedan delade dina förfäder jordklotet med flera artkusiner och de olika människoarterna levde så nära varandra att deras möten syns i ditt dna än i denna dag.
Men det har tidigare varit en gåta exakt var de olika människoarternas vägar har korsats.
Nu har forskare rekonstruerat neandertalarnas rutt ut ur Europa och vidare mot Asien och pekar specifikt ut ett område, som under forntiden kan ha varit ett slags dejtplats för människor. Det skriver IFLScience.
Forskarna använde olika fynd av stenredskap från neandertalarna till att rekonstruera forntidsmänniskornas rutt österut.
De specifika placeringarna av redskapen lades in i en datormodell som även tog hänsyn till dåtidens temperaturer och geografiska förhållanden. Den ena rutten skulle kräva att neandertalarna korsade Sibirien, vars karga klimat skulle göra det svårt för dem att överleva.
Den andra rutten skulle gå igenom den så kallade sydliga kaspiska korridoren, som är en smal landsträcka i dagens Iran.
Samlingsplats för människor, djur och växter
Belägen mellan Kaspiska havet och bergskedjan Elburz var den södra kaspiska korridoren ett paradis på jorden för många olika växtarter och djur för omkring 57 000 och 71 000 år sedan. Men nu ser det alltså ut som om korridoren dessutom kan ha tjänstgjort som samlingsplats för de förhistoriska människoarterna.
Den södra kusten vid Kaspiska havet kan ha varit en samlingsplats för denisovamänniskor, Homo sapiens och neandertalare för mellan 57 000 och 71 000 år sedan, enligt forskarnas datormodeller.
"Utifrån på en rekonstruktion av temperaturer och nederbörd för mellan 57 000 och 71 000 år sedan, har vi formulerat teorin att detta område kan ha varit en tillflyktsort för neandertalare och andra arter", skriver forskarna från Tyskland och Iran.
Studien öppnar därför upp möjligheten att området i norra Iran har gjort det möjligt för arterna att träffas och blanda gener.
Men forskarna poängterar själva att teorin inte är slutgiltigt bekräftad förrän vi hittar rester av forntidsmänniskorna i området. Hittills har vi bara kunnat dra slutsatser om deras närvaro därför att stenredskap har hittats där.