Vikingasamhällen var kosmopoler
I studien jämförde forskarna från Sverige och Island arvsmassan från nästan 300 olika personer som begravts i Skandinavien under de senaste 2 000 åren. Dna-fynden jämfördes därefter med generna från 16 000 nu levande skandinaver och mer än 9 000 personer vars förfäder kom från andra platser än Europa.
En av upptäckterna var att vikingatidens Skandinavien var mycket mer genetiskt varierat än under tiden både före och efter, samt att gener från de brittisk-irländska öarna, men även östra Östersjön och södra Europa, flödade in i de nordliga länderna.
Mystiskt försvinnande
Att vikingarna bytte dna med andra folk är inte den största överraskningen, eftersom tiden från cirka 750 till 1055 som bekant präglades av plundringsresor och handel.
Men en av de mer uppseendeväckande upptäckterna i den senaste kartläggningen var att det främst var kvinnor som migrerade till Skandinavien österifrån, och att generna från öst snabbt försvann från nordbornas dna efter vikingatiden, medan invandrarna västerifrån kan spåras i skandinavernas gener än i dag.
Upptäckten får forskarna att dra slutsatsen att vikingarna var mer benägna att skaffa barn och bilda familj med invandrare västerifrån – det vill säga de brittisk-irländska öarna – och i mindre utsträckning med migranter från öst.
Forskare: "Kan tillhöra speciell grupp"
Exakt varför det är så vet vi inte. Det förklarar Anders Götherström, som är professor i evolutionär genetik vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien. Men han har ändå ett par teorier.
"En tolkning skulle kunna vara att migranterna från öst tillhörde grupper som inte hade för avsikt att stanna eller skaffa barn, exempelvis handlare eller hustrur till handlare. Det skulle också kunna vara grupper som inte fick skaffa barn, som munkar eller andra kristna grupper under någon form av celibat eller slaveri", förklarar han.