Norska arkeologer tror sig ha hittat världens äldsta runor
Arkeologerna har hittat gåtfulla tecken och mönster på den historiska gamla runstenen.
Hösten 2021 undersökte arkeologer från Kulturhistorisk Museum i Oslo ett gravfält vid Tyrifjorden i Ringerike. I en av gravarna hittade de en sten med flera runinskrifter, som troligen är upp till 2 000 år gamla.
I mer än ett år hemlighöll de sin upptäckt.
De norska arkeologerna hade grävt sig fram till ett potentiellt historiskt fynd nära Tyrifjorden, väster om den norska huvudstaden, Oslo.
Innan de var redo att dela nyheten med världen ville arkeologerna nämligen vara så säkra som möjligt på sin sak.
Därför har arkeologerna från det kulturhistoriska museet i Oslo grundligt granskat sitt fynd, en urgammal runsten med gåtfulla inskriptioner, sedan de grävde fram den hösten 2021.
Slutsatsen? Inskrifterna på stenen ser ut att vara mellan 1 800 och 2 000 år gamla och är med andra ord de äldsta som hittills har hittats.
Brända ben och träkol avslöjade åldern
Det uppseendeväckande fyndet upptäcktes när arkeologerna undersökte ett historiskt gravområde vid Tyrifjorden.
I en av gravarna upptäckte de en sten med åtskilliga runinskrifter.
I samma grav hittade de några brända ben och lite träkol, som de analyserade med hjälp av kol-fjorton-datering, som kan räkna ut organismers ålder genom att undersöka kolet i materialet.
Efter att ha fått resultaten av analyserna kan de nu avslöja runornas förmodade ålder, och de tros ha ristats in mellan år 1 och år 250 e. Kr., meddelar den norska forskargruppen.
Det innebär att stenens inskrifter kan spåras ända tillbaka till vad som är känt som den romerska järnåldern.
Samtidigt utgör fyndet det äldsta exemplet på skriftspråk som någonsin har hittats i Skandinavien.
Åtta runor framträder
Sedan den rödbruna sandstenen grävdes ut har arkeologerna inte bara arbetat med att kunna datera den, de har även försökt tyda vad det står.
På stenens framsida framträder åtta runor särskilt iögonfallande.
Om man skriver om dem till latinska bokstäver står det enligt arkeologerna "idiberug".
Det har fått gruppen att gissa att stenen kanske har rests för en kvinna vid namn Idibera, som kan tänkas ha begravts på platsen. Ett annat förslag är att avsikten har varit att skriva ett släktnamn.
Runorna användes som skriftsystem under järnåldern, vikingatiden och medeltiden. Både språket och runorna förändrades under de drygt 1 000 åren sedan man skrev med runor. Runalfabetet kallas "futhark," eftersom de första sex runorna är "f, u, th, a, r, k" med latinska bokstäver.
Sättet att skriva äldre runinskrifter varierade mycket och språket förändrades avsevärt sedan den tid då dessa runorna ristades in och fram till vikinga- och medeltiden.
Därför är det problematiskt att tolka budskapet på stenen, som har flera sorters inskrifter.
Ett par rader bildar en sorts gallermönster, medan det på andra platser finns vad som liknar små sicksackfigurer.
Det går inte att tyda alla tecken språkligt och man kan enligt forskarna få intrycket att någon har imiterat, utforskat eller lekt med skriften.
Stenen är uppkallad efter den plats där den har hittats, "Svingerudsteinen", och genom att lära sig mer om stenens inskrifter hoppas arkeologerna få värdefulla kunskaper om runskrifternas tidigare historia.