Stamning är en störning i talflödet, som kännetecknas av dålig koordination mellan uttal, klang och andning. Det betyder att det blir avbrott i det vanliga talet i form av upprepningar eller förlängningar.
Forskarna vet inte säkert varför vissa personer stammar, men det beror nog på flera faktorer. Det råder ingen tvekan om att psykologiska sådana spelar en roll. Det kan man till exempel se genom att stamningen blir värre i en situation, där den stammande är stressad eller nervös. Omvänt kan den försvinna, om han eller hon blir entusiastisk och glömmer sig.
Även kroppsliga faktorer har betydelse. Hela talapparaten kan blockeras, så att luftpassagen helt eller delvis stängs av. Det finns även en viss form av ärftlighet för stamning, då det i cirka hälften av fallen finns andra i familjen som stammar.
Stamning är tre–fyra gånger så vanlig hos pojkar som hos flickor och förekommer hos omkring en procent av alla barn i sexårsåldern.