Det finns flera olika ätliga växter med kemiska föreningar, som passerar i stort sett opåverkade genom matsmältningssystemet. Resultatet blir att man kan få det inte alltid angenäma nöjet av att njuta av dem långt efter att man ätit dem.
Två av de mest kända exemplen är vitlök och sparris. De flesta tänker förmodligen inte på att rå sparris faktiskt är svagt giftig. Den innehåller liksom många andra växter kemiska föreningar, som har som uppgift att skydda dem mot angrepp av skadedjur och växtätare.
Precis vilket ämne det rör sig om i sparris, vet man faktiskt inte, men det bidrar till att ge sparris dess mycket karakteristiska smak och lukt. Giftverkningarna neutraliseras vid kokning, men ämnet behåller sina övriga egenskaper även efter matsmältningen.
Eftersom det samtidigt förhöjer aktiviteten i njurarna, blir resultatet en mycket distinkt sparrislukt, när man efteråt går på toaletten.