Alla djur försöker undvika att gifter och andra skadliga ämnen tränger in i kroppen. Huden utgör som regel en mycket effektiv barriär mot allehanda oönskade ämnen, men det är också nödvändigt att vårt beteende kontrolleras så att vi inte gör saker som är skadliga.
Smärtsinnet hindrar oss till exempel från att få fysiska skador på kroppen, och när det gäller intag av föda är illamåendet ett motsvarande skydd mot otjänlig och sjukdomsframkallande mat. Illamående är en generell känsla av obehag som kommer från mag-tarmsystemet.
Denna känsla föregår ofta en kräkning, vid vilken magens innehåll tvingas upp och ut genom munnen, bland annat för att undvika att eventuella gifter hinner tas upp av tarmen. Illamående och kräkning styrs av kräkcentrum i förlängda märgen, som är en region i hjärnstammen.
Kräkcentrum tar emot nervsignaler från receptorer på olika ställen i kroppen, som alla kan provocera kräkreflexen. Denna input kan till exempel komma från en överfylld mage, gifter i tarmen, alkoholirritation av magsäcksväggen, rotationsrörelser av huvudet (åksjuka), stress och från beröringsstimuli längst bak i halsen.
Evolutionärt sett har det varit en fördel för dem av våra förfäder som utvecklade illamående i samband med kräkning. Därmed lärde de sig vilka födoämnen man skulle undvika. Man är dock osäker på varför illamående också är knutet till andra stimuli, till exempel åksjuka, men det kan vara för att varna för något som är farlligt.