Varför har vi två näsborrar?
Varför har vi människor egentligen försetts med två näsborrar, när de ändå möts inne i näshålan?
Däggdjur är inte ensamma om att ha två näsborrar. Denna konstruktion finns också hos de flesta fiskar, kräldjur och fåglar. Orsaken till den dubbla uppsättningen är bland annat att det kan ge ett bättre luktsinne, när det finns två ingångar för doftämnena.
Hos många djur sitter näsborrarna åtskilda från varandra, vilket ger större chans att fånga upp dofterna i omgivningen och kanske också att kunna riktningsbestämma källan till dem. Därutöver kan två små näsborrar vara bättre än en stor, då det ger mindre risk för att främmande föremål tar sig in genom öppningen. Det kan också medföra större stabilitet i djurets huvud och nos. Hos oss människor gör broskskiljeväggen mellan näsborrarna sålunda näsan ”styvare”.
Näsborrarna hjälper till att reglera värmen
Hos många däggdjur kan de båda näsborrarna dessutom spela en roll i vätske- och temperaturbalansen. Nosen och näshålan med sin relativt stora inre yta är nämligen en mycket viktig struktur, när det gäller förmågan att bevara vatten och värme i kroppen under andningen. Näsans inre yta och näshålan är rikligt försedda med små blodkärl, som gör det möjligt att värma upp inandningsluften och göra den fuktig innan den dras ned i lungorna och andas ut igen. Detta säkerställer både en optimal gasutväxling i lungorna och att kroppskärnan bibehåller en temperatur på 37 grader Celsius.
På motsvarande sätt är två näsborrar med sin större yta också en klar fördel för överhettade djur som inte har några svettkörtlar utan i stället sänker kroppstemperaturen genom att låta vatten avdunsta från nosen och näshålans inre.
