När vi skrattar drar magmusklerna rytmisk ihop sig och pressar på organen, däribland urinblåsan.
Samtidigt förlorar vi den normala graden av kontroll över kroppens övriga muskler. Det gäller bland annat urinrörets slutmuskel, som normalt stänger till kroppsöppningen och bara öppnas när vi själva vill.
Resultatet kan bli ett akut behov av ett toalettbesök eller till och med en olyckshändelse av varierande omfattning. Därför kallas detta fenomen skrattinkontinens.
Oönskad kissnödighet drabbar kvinnor
Personer med skrattinkontinens kan uppleva motsvarande besvär när de nyser, pruttar eller idrottar. En övergripande term för denna typ av besvär är stressinkontinens.
Enligt USA:s nationella förening för personer med inkontinens drabbar stressinkontinens sju procent av befolkningen. Åkomman är dock dubbelt så vanlig hos kvinnor, bland annat för att risken ökar efter barnafödande.
Studier har även visat att bäckenbotten reagerar på aktivitet i dels läpparna, dels halsens böjmuskler.
Det innebär att skrattets klassiska mimik, med ett stort leende och bakåtböjd nacke, dramatiskt minskar förmågan att hålla tätt.
Även liknande rörelser, till exempel hostning, kan medföra ofrivillig urinering. Forskare har också funnit ett tydligt samband mellan rökning och stressinkontinens.
