Fingeravtryck bildas under fostrets utveckling, och deras grundläggande mönster bestäms delvis av generna, medan detaljerna är helt slumpmässiga. När fostret är omkring tio veckor, svullnar fingertopparna upp till en kuddig vävnad, där blodkärl, bindväv och nerver sedan utvecklas.
Därefter avstannar tillväxten, medan själva fingret fortsätter att växa och efterhand kommer att absorbera eller ”sluka” fingertoppen. Ungefär samtidigt drar fingertoppens hud ihop sig i vågdalar, som skall göra huden flexibel och ge ett visst friktionsmotstånd, så att vi får bättre grepp om föremål.
Generna bestämmer hur dessa händelser inträffar i tiden i förhållande till varandra, och det kommer att prägla fingeravtryckets mönster. Börjar huden vecka sig innan upp-svällningen har slukats, bildas det många virvlar i fingeravtrycket. Sker dessa förändringar någorlunda samtidigt, uppkommer det i stället slingor.
Veckar huden sig mycket sent, får vi i stället bågar. De små detaljerna i hudens alla veck utformas emellertid helt slumpmässigt, och därför kommer inte ens enäggstvillingar att ha samma fingeravtryck.
Man kan jämföra detta med mönstret av glasskärvor, efter att en sten har krossat en ruta. Glasskärvorna sprids över ett ganska förutsägbart område, men där kommer de däremot att ligga helt slumpmässigt.