Att fingerknäckning skulle leda till artrit är en seglivad myt – som saknar vetenskaplig grund.
I en studie från 2011 jämförde den amerikanske läkaren Kevin D. deWeber röntgenbilder av händerna på 215 äldre personer, som antingen hade knäckt fingrarna regelbundet under flera år eller aldrig hade gjort det.
Hans studier visade inga tecken på att fingerknäckning skulle vara skadligt.
I en mindre vetenskaplig studie genomförde den amerikanske läkaren Donald Unger, som knäckte fingrarna på vänster hand varje dag i 60 år, men lät bli att göra det på höger hand.
Inte heller han kunde se några tecken på att vanan ledde till artrit eller några andra åkommor.
Däremot fick han tack vare sitt engagemang i vetenskapen det parodiska Ig Nobelpriset i medicin.
Bubblor gör ljudet
Det knäppande ljudet uppstår när fingrarna översträcks på ett eller annat sätt.
Det kan göras genom att lägga press på dem med den andra handen eller genom att man sträcker på sig med fingrarna sammanflätade.
Rörelsen drar fingerlederna ifrån varandra, vilket skapar ett tillfälligt hålrum som inte är fyllt av ledvätska.
Därför fylls hålrummet genast med luftmolekyler bestående av kväve och koldioxid.
När fingerlederna dras ifrån varandra skapas ett hålrum (gul pil), där bubblor strömmar in och leder till det karakteristiska knäppandet.
Det bildas en ficka av bubblor.
Det brukade vara en allmänt vedertagen teori att det knäppande ljudet av att knäcka fingrarna uppstår när bubblorna spricker.
Men forskare ansåg sig 2015 kunna bevisa att det faktiskt är bildandet av bubblorna som ger upphov till det välkända knäppandet.
Bubblor ger karakteristiskt knäppande
1. Led är fylld med bubblor
Fingerlederna innehåller en ledkapsel med en smörjande vätska kallad synovialvätska, som är fylld med bubblor bestående av gaser som exempelvis kväve, koldioxid och syre.
2. Draget skapar hålrum
När fingrarna knäcks dras lederna ifrån varandra med ett snabbt ryck och helt kort skapar ett hålrum, som inte är fyllt av synovialvätska.
3. Bubblor ger det karakteristiska ljudet
Bubblorna strömmar in i hålrummet och bildar en ficka av gas i leden. Forskare visade i ett försök 2015 att det är när bubblorna snabbt fyller hålrummet som det karakteristiska knäppande ljudet uppstår.
Omkring 20 minuter efter att gaserna har frisatts tas de upp i ledvätskan igen.
Därmed är fingret redo att knäckas igen.