Dina fisar är brandfarliga. Tarmbakterier producerar en mängd brandfarliga gaser, främst väte och metan.
Illaluktande fisar är potentiellt sett mest brandfarliga eftersom de innehåller svavelväte, som förutom att lukta ruttna ägg också är extremt brandfarligt.
Fisars innehåll av gaser varierar enormt och beror bland annat på vilken kost man äter samt av mängden och typen av tarmbakterier. Därför är det skillnad på hur brandfarliga människors fisar är.
Väte är den mest brandfarliga tarmgasen och den antänds extremt lätt – även i små koncentrationer på så lite som fyra procent är väte brandfarligt.
Vätepruttar brinner blåaktigt
1. Gas läcker ut ur ändtarmen
Bakterier i tarmarna producerar brandfarliga gaser, däribland väte, vätesulfid och metan. En fis kan innehålla upp till 63 procent väte, vilket är den mest brandfarliga gasen som tarmarna kan utsöndra.
2. Värme sätter fart på kemin
När väte blandas med syre i luften och utsätts för värmen från en låga uppstår en förbränningsreaktion där väte och syre reagerar med varandra. Reaktionen utvecklar vatten, ljus och värme.
3. Blåaktig låga uppstår
Ju mer väte prutten innehåller, desto blåaktigare blir den. Färgen är ett tecken på fullständig förbränning, medan röd-gula lågor från exempelvis stearinljus och brasor beror på fasta partiklar som sot.
Tarmbakterierna massproducerar väte när de bryter ner fibrer från exempelvis bönor. Beroende på hur mycket fiber en person äter kan vätehalten i pruttarna variera mellan åtta och 63 procent. I genomsnitt utgör väte, metan och koldioxid upp till 75 procent av en fis.
Lågan dör snabbt ut
När vi fiser blandas tarmgaserna med syret i luften och skapar en brandfarlig cocktail.
Lågan från en antänd prutt är dock mycket kortlivad, eftersom väte brinner extremt snabbt, och pruttar har i genomsnitt bara en volym på 100 milliliter.
Även om detta kan låta som ett roligt experiment är antändning av en fis inget att rekommendera. Lågan kan sprida sig mot ändtarmen och orsaka allvarliga brännskador.