Den tjocka personen kommer att klara sig bäst. En omfångsrik person har visserligen en högre energiförbrukning än en smal, men det uppvägs mer än väl av den energireserv som fettet utgör. Man kan säga att övervikt är naturens sätt att lagra energi på i tider då det finns tillräckligt med mat, så att man har något att ta av, när fettkällorna sinar.
När vi äter, tillför vi energi med kolhydrater, protein och fett. Sedan förbränns maten så att energin frisätts och kan hålla igång kroppens funktioner. Om vi får i oss mer energi än vi förbränner, lagras den överskjutande energin som fett.
Fett är speciellt lämpligt härför, eftersom det innehåller cirka dubbelt så mycket energi per viktenhet som kolhydrater och protein. Kolhydrater och protein kan lagras endast i mindre mängd, medan det finns nästan obegränsade möjligheter att lagra fett.
För varje kilo fett som lagras på kroppen som valkar, ölmage eller dubbelhaka ökar energireserven med ytterligare 38000 kilojoule. När man utsätts för svält, börjar man inom ett dygn att förbränna fett. Det är här som den tjocka personen visar sin styrka.
Med ett dagligt energibehov på 11 500 kJ skulle det för båda ta cirka tre dygn att förbränna ett kilo fett. Är viktskillnaden till exempel 50 kilo klarar den tjocka sig alltså 150 dagar längre än den smala. När allt fett är borta, kommer han att förbränna proteiner och tära på muskelmassan.
Då börjar det dock bli kritiskt, och innan han har använt upp muskelmassan kommer han att dö av svält. Då är emellertid den smala personen sedan länge död, och vem vet – uppäten!