Män är generellt fysiskt starkare än kvinnor, och det kommer tydligt till uttryck i form av mycket bättre resultat inom idrottsgrenar, som kräver en explosion av kraft.
Det längsta släggkastet är således 86,74 meter för män, som kastar en slägga på 7,257 kilo, medan kvinnornas längsta kast bara är 79,42 meter med en slägga på endast fyra kilo.
I direkt jämförbara idrottsgrenar presterar männen markant bättre i de styrkekrävande grenarna, till exempel tyngdlyftning, där de stöter 165 kilo mot kvinnornas 128 kilo och därmed presterar 29 procent mer. Männens fördel minskar dock när idrottsgrenen ställer andra krav än bara råstyrka, och kvinnorna kan ha fördel av en lägre vikt. I 200 meterslopp springer männen således bara nio procent snabbare.
Män har en liknande måttlig överlägsenhet i grenar som kräver uthållighet, till exempel maratonlopp. Vissa forskare menar att kvinnorna drar fördel av energireserverna i sina större fettdepåer, men det är omdiskuterat. I det årliga 217 kilometer långa Badwater Ultramarathon, som går av stapeln under extrema förhållanden i Death Valley i Kalifornien, tävlar män och kvinnor mot varandra. Loppet vanns både 2002 och 2003 av Pam Reed, och 2002 slog hon dessutom banrekord och kom i mål 4 timmar och 42 minuter före mannen på andraplatsen.
I idrottsgrenar där koncentration och kontroll är viktigare än råstyrka och snabbhet kan de båda könens resultat svårligen jämföras, eftersom de sällan tävlar på samma villkor.
I skytte klarar könen sig dock nästan lika bra, och även om de inte skjuter samma antal skott, så ligger kvinnornas världsrekord i 50 meter gevär i tre ställningar på 99,0 procent av möjliga poäng, medan männens är nere i 98,8 procent.
I estetiska idrottsgrenar som gymnastik och skridskoåkning menar somliga att kvinnorna är bäst, men här är det omöjligt att jämföra resultaten.