Ny teknik säkerställer den fullständiga könskorrigeringen

Och Andrej är inte ensam om att vilja korrigera sitt kön. År 2016 genomfördes bara i USA 3 250 olika sorters könskorrigeringar – från bröstoperationer till korrigeringar i underlivet – en ökning på 19 procent jämfört med föregående år.

De många operationerna är ett intyg på att alltfler män bestämmer sig för att vidta åtgärder för att de känner att de har fötts i fel kropp, men ökningen är också ett bevis på de extraordinära bedrifter läkare kan utföra i dag.

De kan inte bara ändra ansiktsdrag och kroppsformer, utan också omforma könsorganen, så att personen kan ha ett tillfredsställande sexliv med sin nya kropp.

Tonåringar bromsar puberteten

Studier tyder på att mellan 0,1 och 0,5 procent av världens befolkning är transsexuella. Det innebär att de känner att deras könsidentitet inte stämmer överens med deras biologiska kön.

En så kallad transkvinna är en man som trots sin manliga sammansättning av könskromosomer, XY, samt typiskt manliga drag och könsorgan ändå identifierar sig själv som en kvinna. På samma sätt är en transman en biologisk kvinna, som känner sig som en man.

Andra är så kallat icke-binära, vilket innebär att de varken definierar sig som man eller kvinna.

Uppskattningsvis finns det cirka 1,5 miljoner transsexuella personer i EU och de har inga fysiska särdrag av naturen som skiljer dem från sina biologiska könsfränder.

Skillnaden sitter i hjärnan och nu har forskare börjat hitta fram till de förändringar i den vita och grå hjärnsubstans som kan vara anledningen till att personen redan från tidig barndom börjar identifiera sig med det motsatta könet.

I den unga barnkroppen är skillnaden mellan pojke och flicka mycket liten, och därför gör sig identitetsproblemen först påminda på allvar när barnen närmar sig puberteten.

Rädslan för att kroppen utvecklas i en riktning som de inte kan acceptera får ett ökande antal transsexuella ungdomar att ta till läkemedel som bromsar puberteten genom att undertrycka de naturliga könshormonernas påverkan.

I Storbritannien har hälsomyndigheterna inrättat en klinik, Gender Identity Development Service (GIDS), som hjälper barn ända ned
i tioårsåldern att finna sig tillrätta med sin könsidentitet i en kropp som vill motsatsen.

I London och Leeds behandlar kliniken mer än 800 barn med hormonblockerare, som pausar kroppens naturliga produktion av könshormoner och bromsar puberteten under en tid.

Läkemedel som Histrelin är vanliga i Storbritannien och USA för unga tonåringar som vill skjuta upp puberteten. En liten
ampull med ämnet sätts in i en muskel. Ampullen friger det hormonblockerande ämnet i en konstant dos, tills den tar slut efter ett år och behöver bytas ut.

Histrelin påverkar hypofysen, en liten körtel i hjärnan som kontrollerar produktionen av könshormoner och förhindrar att flickornas äggstockar ökar produktionen av det kvinnliga könshormonet östrogen under puberteten.

Hos pojkar förhindrar ämnet en ökning av testosteron i testiklarna. I andra europeiska länder erbjuds tonåringar i stället könshormon från det motsatta könet – det vill säga det önskade könet.

Hormonerna motverkar kroppens naturliga könshormoner.

Hjärnan följer det upplevda könet

De senaste åren har forskare hittat både gener och förändringar i hjärnan som är karaktäristiska för transpersoner.

Väldokumenterad forskning visar att det finns markanta skillnader mellan män och kvinnor i den anatomiska uppbyggnaden av hjärnan, och redan 1995 kom holländska forskare fram till överraskande resultat när de studerade hjärnorna hos transpersoner.

Dick Swaab från Netherlands Institute for Neuroscience i Amsterdam mätte storleken hos ett litet område i hjärnstammen kallat BSTc, som är involverat i det sexuella beteendet och bland annat reagerar på manliga och kvinnliga könshormoner.

Forskaren och hans kolleger upptäckte att BSTc var 44 procent större hos män än hos kvinnor bland de personer som identifierade sig med sitt biologiska kön – även kallade cispersoner.

Men när forskarna mätte området hos transkvinnor – det vill säga biologiska män som känner sig som kvinnor – visade det sig att storleken
av deras BSTc var mindre än hos cismännen och motsvarade storleken hos kvinnor.

Fem år senare, 2000, visade Dick Swaab att skillnaden i storlek på BSTc också dolde att området innehöll dubbelt så många neuroner hos män som hos kvinnor. Och mätningarna visade återigen att transkvinnor hade samma låga antal neuroner i BSTc som ciskvinnor.

Transkvinnornas hjärnor skilde sig alltså från deras biologiska könsfränders och påminde i stället om hjärnorna hos det kön som de upplevde sig tillhöra. Forskarna undersökte också transmän och även där avspeglade hjärnan det upplevda könet i högre grad än det biologiska.

Transmännen hade samma höga antal neuroner i BSTc som cismän.

Sedan den holländska studien presenterades har flera forskningsprojekt slagit fast att transpersoners hjärnor på flera områden i högre grad liknar deras upplevda än deras biologiska kön.

Det gäller bland annat hjärnans vita substans som likt datakablar skickar information kors och tvärs genom hjärnan, delar av den grå substansen som bearbetar information precis som en dators processor, samt hjärnbarkens tjocklek.

Forskarna menar att skillnaderna uppstår redan under barnets tidigaste utveckling, eftersom kroppen antingen inte bildar den normala mängden könshormoner, eller för att hjärnan inte reagerar som vanligt på dem och inte följer det vanliga, könsbetingade utvecklingsförloppet.

Därför får exempelvis en pojke en hjärna som påminner mer om en flickas, vilket också får honom att känna sig som en flicka och kan leda till att han med tiden blir en transkvinna. På samma sätt kan en liten flicka utrustas med en typisk pojkhjärna och utvecklas till en transman.

För Andrej Peji´c fanns det inga tvivel om att hon var en kvinna i en manskropp och vid 22 års ålder tog hon steget fullt ut och bestämde sig för att byta kön.

I januari 2014 genomgick hon en könskorrigering som förändrade hennes kropp så att den passade hennes föreställning om sig själv som kvinnan Andreja i stället för mannen Andrej.

Brösten är det första steget

Omkring 95 procent av de patienter som genomgår en könskorrigering ändrar sina bröst. Transmän avlägsnar sina ursprungliga kvinnobröst och transkvinnor genomgår bröstförstorande operationer.

Cirka fem procent genomgår dessutom plastikkirurgiska ingrepp i ansiktet, som ger dem könskaraktäristiska drag. Transkvinnor kan till exempel få mindre hakor och käkar genom att de underliggande benen skärs till, och transmän kan sätta in transplantat som gör hak- och käkpartiet kraftigare.

En mycket liten andel av alla könskorrigeringar omfattar ingrepp i underlivet.

I USA genomfördes bara 15 operationer under 2016 där biologiska mäns testiklar och penis avlägsnades och ersattes med en funktionell slida med blygdläppar, korrekt placerad urinrörsöppning och en klitoris, som är känslig (eftersom den har formats av den ursprungliga penis ollon och har bibehållit alla nervbanor upp till den del av hjärnan som registrerar sexuell stimulans).

Enligt sammanställningen från American Society of Plastic Surgeons genomfördes inga kvinna-till-man-operationer i USA under 2016, men däremot på många andra platser i världen.

Bara på St Peter’s Andrology Centre i London avlägsnar tio kvinnor varje månad sin slida och får i stället en penis, som är uppbyggd av vävnad hämtad från andra områden på kroppen.

Och i Thailand har könskorrigeringar – både från man till kvinna och kvinna till man – utvecklats till en snabbt växande industri som rekryterar patienter från främst Kina, Mellanöstern och resten av Asien och omsätter mer än 35 miljarder kronor om året.

Och jakten på det kompletta könskorrigeringen blir alltmer intensiv.

Läkarna är bättre på att skräddarsy hormonbehandlingarna till den enskilda patienten, operationerna gör de nya könsdelarna alltmer naturtrogna och med nya tekniker som genmanipulation, organtransplantationer och friformsframställda organ är det snart inte längre avgörande om man har fötts till en pojke eller flicka.