Läkare förklarar krig mot svettlukt

Den så kallade svettransplantationen är en av flera metoder för att behandla svettproblem.

Medan dålig lukt bekämpas med goda bakterier kan mängden svett begränsas med hjälp av nervgift och mikrovågor.

År 2016 hittade kinesiska forskare dessutom en gen som kanske öppnar svettens slussar och kan vara nyckeln till mer effektiva behandlingar av svett.

Vi har två typer av svettkörtlar

Vi har ungefär två till fyra miljoner svettkörtlar av olika typer.

Ekkrina svettkörtlar sitter överallt på kroppen men är särskilt vanliga på händer och fötter. Apokrina (röda) sitter bland annat under armarna samt runt könsorganen, bröstvårtorna och anus.

Svett avdunstar och kyler kroppen

Svett är avgörande för vår överlevnad eftersom det är det viktigaste sättet för oss att reglera kroppstemperaturen.

I stekande sol en varm sommardag, eller om vi kör hårt på gymmet, blir kroppen varm och vi börjar att producera svett.

När svetten ligger på huden värms den upp av kroppen och dunstar. Svetten tar då med sig värmen upp i luften och kroppen kyls ned.

Om man däremot torkar bort svetten med en handduk eller om den bara droppar av så blir det ingen avdunstning och därför ingen nedkylning.

Resultatet blir då att kroppen producerar mer svett i ett försök att hålla ned kroppstemperaturen.

Svettproduktionen kontrolleras av ett litet område – hypotalamus – i hjärnans nedersta del.

Området fungerar som en termostat och mäter temperaturen på det blod som flyter genom hjärnan.

Är temperaturen för hög skickar hypotalamus nervsignaler till de två till fyra miljoner svettkörtlar som ligger i huden i princip överallt på kroppen.

De saknas bara på läpparna, förhuden, de inre blygdläpparna, ollon och klitoris. Nervsignalerna får svettkörtlarna att börja producera svett.

Men det är inte bara en förhöjd kroppstemperatur som får oss att svettas.

Stress, rädsla, nervositet, smärta och andra starka, negativa känslor får en annan del av hjärnan – det limbiska systemet – att aktivera svettkörtlarna.

Det kan handla om att ”kallsvettas av skräck” eller att ”känna hur svetten tränger fram i pannan”.

De flesta har nog upplevt fuktiga handflator i pressade situationer, som exempelvis en första dejt.

Orsaken debatteras men lätt fuktiga handflator kan kanske hjälpa oss att få ett bättre grepp, och evolutionärt kan det ha varit en fördel i pressade situationer, exempelvis när våra förfäder jagade vilda djur eller klättrade uppför klippkanter.

Men när svetten blir för kraftig får våta handflator helt motsatt effekt.

Lögndetektorer mäter svetten

De känslomässiga svettningarna sker helt automatiskt och kan inte styras medvetet, och det har polisen i till exempel USA lärt sig utnyttja.

Myndigheterna använder ibland lögndetektorer, som bland annat mäter svett på den misstänktes handflator och fingerspetsar under ett förhör.

Ett osant svar på en fråga som ”Sköt du din flickvän?” skulle oundvikligen utlösa en stressreaktion som får svetten att bryta fram.

I grunden är lögndetektorer mycket pålitliga eftersom det i princip är omöjligt att ljuga utan att svettproduktionen ökar.

Problemet är att svett också kan bero på en rädsla att bli oskyldigt dömd.

Löpare svettas tre liter i timmen

Vi är många som är bekanta med obehaglig svettlukt och våta ringar under armarna, och undersökningar har visat att mer än var femte person uppfattar sin egen armsvett som ett problem.

För de flesta kan en deodorant begränsa problemet, men för vissa kan inte ens den mest effektiva deodoranten hålla lukten borta.

Andra svettas extremt mycket – inte bara i armhålorna utan även i handflator eller i pannan – och blir genomblöta av sin egen svett så att de måste byta kläder flera gånger om dagen.

Hos cirka tre procent av befolkningen, eller uppemot 300 000 svenskar, är problemet så allvarligt att de får diagnosen hyperhidros – en abnormt förhöjd svettproduktion.

Dessa personer utsöndrar fyra–fem gånger så mycket svett som normalt.

En vanlig människa svettas normalt 0,5 till 2 liter per dygn, men vid hårt fysiskt arbete och höga temperaturer kan vi svettas så mycket på bara en timme.

Den amerikanske maratonlöparen Alberto Salazar är innehavare av ett inofficiellt världsrekord i svettning.

Under sina förberedelser inför OS i Los Angeles 1984 tränade han i ett klimatrum för att förbereda sig på den kraftiga värmen och stekande sol som förväntades under loppet.

Under träningen mätte forskare en svettproduktion på 3,06 liter i timmen, och under loppet producerade Salazar 5,43 kilo svett, motsvarande 8,1 procent av hans kroppsvikt.

Hos personer som lider av hyperhidros utsöndrar svettkörtlarna betydligt mer svett än normalt – utan anledning.

Tillståndet kan vara mycket störande eftersom en konstant våt hud kan leda till uttorkning och kroniska infektioner, och dessutom är det för många förknippat med skam att hela tiden behöva torka händerna eller byta skjorta.

Dessutom är problemet också självförstärkande, för om man blir stressad av att svettas kraftigt utlöser det nervsignaler från hjärnan som får svetten att rinna ännu mer.

Det kan leda till en ond cirkel som påverkar känslolivet och hämmar personen socialt.

Den exakta orsaken till åkomman, som särskilt drabbar flickor, är inte känd. I regel uppstår det här problemet i barndomen och förvärras i puberteten, och kan hålla i sig under hela livet.

Vissa menar att fel på nervsystemet överaktiverar svettkörtlarna, medan andra lutar åt att tillståndet beror på en obalans i hormonproduktionen.

År 2016 fann kinesiska forskare en gen som skulle kunna vara den utlösande faktorn.

Forskarna har länge vetat att hyperhidros i viss utsträckning är ärftligt. Cirka tre procent av befolkningen lider av sjukdomen, men om en nära släkting har hyperhidros så ökar risken att själv drabbas till hela 50 procent.

Yuan-Rong Tu och hans kollegor från Fujian Medical University i Fuzhou i Kina misstänkte att genen AQP5, som bildar en vätskekanal i de svettproducerande cellmembranen, kunde vara orsaken.

Svetten strömmar bokstavligt talat ut genom den här kanalen, och forskarnas hypotes var att folk med hyperhidros kanske bildar flera vätskekanaler än andra människor.

När forskarna jämförde antalet vätskekanaler med aktiviteten i AQP5-genen hos 30 personer, varav en del led av hyperhidros och andra var friska, visade det sig att teorin stämde.

Hos de kraftigt svettande hyper-hidrospatienterna var AQP5-genen tre gånger mer aktiv än hos friska personer, och patienterna hade mer än dubbelt så många vätskekanaler i sina svettkörtlar.

Nervgift ger torra armhålor

Läkarna har redan flera olika behandlingar som på olika sätt reducerar mängden svett. Svettiga händer och fötter kan exempelvis badas i vattenbad med en svag elektrisk ström.

Enligt en teori kan detta ersätta hudens saltjoner, elektriskt laddade molekyler, med aluminiumjoner som gör att svettproduktionen hämmas. Denna effekt håller i ett par veckor.

En annan väldokumenterad kur är att injicera Botox – som också används för att släta ut rynkor – i exempelvis handflatorna eller under armarna.

Botox är ett nervgift som förhindrar att hjärnans nervsignaler aktiverar svettkörtlarna, och effekten kan hålla i upp till ett halvår.

I en annan behandling bränns svettkörtlar bort under armarna via mikrovågor genom huden.

Svettransplantation tar bort lukt

Oavsett om man svettas extremt mycket eller helt normalt finns svettens andra stora nackdel kvar – den dåliga lukten.

Paradoxalt nog luktar själva svetten ingenting, och två villkor måste vara uppfyllda för att ge den karakteristiska lukten.

För det första ska svetten komma från de svettkörtlar som kallas apokrina, och som i huvudsak sitter under armarna och i skrevet.

De utsöndrar en särskild typ av svett som utöver vanliga salter också innehåller organiska molekyler, som mjölksyra och urea.

För det andra ska dessa ämnen brytas ned av bakterier och omvandlas till illaluktande avfallsprodukter för att svetten ska börja lukta.

Forskarna vet inte varför vi producerar en särskild typ av svett i skrevet och under armarna, men sannolikt är det en kvarleva från människans historia då dofter var en viktig del av de sexuella signalerna.

Sammansättningen av bakterier under armarna varierar från person till person.

Av de bakterier som trivs i armhålorna är det särskilt tre typer som får svetten att lukta: Stafylokocker, Corynebakterier och Anaerococcus.

De har karakteristiska lukter och ju större andel de utgör av den totala mängden bakterier, desto värre luktar svetten.

Den belgiske läkaren Chris Callewaert på University of California, San Diego i USA visade 2013 att bakteriefloran i armhålorna på nio försökspersoner var helt olika och hade olika kombinationer av de tre luktande bakterietyperna. Det gav honom idén till en studie som offentliggjordes 2016.

Callewaerts försökspersoner var 18 par nära släktingar, där den ena hade allvarliga problem med dålig lukt under armarna medan den andre luktade mer neutralt.

Han skrapade av lite av bakteriefloran i de väldoftande personernas armhålor och smorde in den i armhålorna på den illaluktande släktingen.

En panel av doftexperter med särskilt gott luktsinne fick sedan i uppgift att lukta försökspersonerna under armarna med jämna mellanrum, och resultaten var mycket övertygande.

Hos 16 av de 18 paren upplevdes en markant förbättring av lukten i armhålan på släktingen med de stinkande armhålorna redan efter ett par dagar.

Effekten höll sig i minst tre månader och ända upp till så mycket som ett år hos hälften av försöksdeltagarna.

Innan du börjar smörja in dig med någon annans svett kan det dock vara en bra idé att sticka en bomullspinne i örat och se vad du hittar där.

Om ditt öronvax är hårt och torrt behöver du sannolikt inte bekymra dig för lukt från dina armhålor.

Då har du nämligen en version av genen ABCC11 som inte bara ger den här typen av öronvax.

Den gör också att svett från de apokrina svettkörtlarna har ett lågt innehåll av de ämnen som bakterierna omvandlar till stinkande molekyler.

Den här genetiska varianten är vanlig i Asien, där problem med svettlukt i allmänhet är mindre än i västvärlden.

Här är öronvaxet vanligtvis mjukt och fuktigt, och det är förknippat med svettigare armhålor.