När man tittar på natthimlen tar ögat i princip emot ljus som skickats från universums avlägsnaste avkrokar, alltså från platser som ligger över tio miljarder ljusår bort. Man kan dock inte skilja objekt åt på dessa avstånd. De stjärnor vi kan se tillhör vår egen galax, Vintergatan, och ligger sålunda högst 100000 ljusår bort.
Man kan dock se även en del andra galaxer. Den avlägsnaste himlakropp som är synlig utan att man använder kikare är Andromedagalaxen, som befinner sig omkring 2,5 miljoner ljusår härifrån.
När man riktar blicken mot den, kan man tänka på att ljuset skickades ut vid en tidpunkt, då våra apliknande förfäder fortfarande vandrade runt på de afrikanska slätterna. Vi ser med andra ord Andromedagalaxen, som den såg ut för 2,5 miljoner år sedan.
Andromedagalaxen omtalas åtskilliga gånger under antiken och medeltiden. Den är synlig på himlen en bit under stjärnbilden Cassiopeia med den karakteristiska W-formen som en diffus, avlång ljusfläck.
Om man iakttar den en mörk och klar natt, verkar den ha en diameter som ungefär motsvarar fullmånens. Med en kikare kan man dock se att den i själva verket är betydligt större, närmare bestämt ungefär sex fullmånediametrar.