Normalt andas människan cirka var fjärde sekund, men tränade fridykare kan hålla andan i mer än tio minuter och hoppar därmed över omkring 150 andetag.
Att andetagen uteblir ställer stora krav på kroppen som inte bara måste nöja sig med ytterst små mängder syre men också tvingas uthärda den mjölksyra som musklerna bildar när de arbetar utan syre.
Psyket utsätts också för svåra prövningar när det ska hantera rädslan för drunkningsdöden, och om inte fridykaren slappnar av helt kommer stresshormoner att få hjärtat att slå fortare, så att syret förbrukas snabbare.
Förutom en allmän mental och fysisk träning tränar fridykare upp förmågan att hålla andan och klara sig nästan utan syre – den så kallade dykarreflexen – med hjälp av en rad speciella andningstekniker.
I en av övningarna håller dykaren andan i en minut i stillhet.
Sedan, och fortfarande utan att andas, ska dykaren gå så långt det över huvud taget är möjligt. Därefter gör hen en djup inandning och får andningen under kontroll. Efter ett par minuter upprepas övningen.
Precis före en tävling genomför dykaren en sekvens av övningar som drar ned ämnesomsättning, andning, hjärtfrekvens och mängden koldioxid i blodet. Syftet med andningsövningarna är att avlägsna stora mängder koldioxid ur blodet.